Ett hundratal människor har samlats framför Träkronanscenen när det är dags för bandet The Bole att göra entré. Fyra grabbar, som enligt vad som sägs inte har spelat ihop på tre år, inleder explosivt med några välstämda riff. Samtliga härstammar från Böle, berättar de. Tydligen även bandnamnet, dock med en liten förvrängning.
För det mesta består musiken av upprymd rock’n’roll, måhända lite lik den som Arctic Monkeys producerar. Lyriken är berättande och tämligen underhållande, liksom sångarens uppenbara entusiasm. Överlag så känns det som att denna kvartett själva har väldigt roligt i sitt uppträdande. Det sprider även sig genom publikskaran, ofta i form av muntra leenden och flin. Den pressande sommarhettan gör det dock svettigt för dem som dansar, eller ens stampar takten, framför scenen.
Är det något som bör berömmas här, rent musikaliskt, så är det alla härliga svängningar upp och ner. I många av numren så frossas det nämligen hejdlöst i stiliga tempoväxlingar; från speedad rock till avslappnat instrumentala delar, och tvärtom. Sådant kan jag inte låta bli att underhållas av.