Vårt land är det kanske minst religiösa och mest sekulariserade i världen. I nästan alla andra har religioner, vilka de än är, större betydelse.
Man behöver inte gå längre än till ett grannland vid Östersjön, Polen, för att komma till ett land där religion spelar stor roll. I det landet är det katolicismen, uttolkad av katolska kyrkan, som är dominerande religion.
Gabriel Byström är tidigare kulturredaktör på Göteborgs-Posten. Han har skrivit boken ”Med Guds hjälp”. I den går han igenom förhållandet, ja symbiosen, mellan makten och religionen i tre länder som formellt är demokratier, men som är på glid i auktoritär riktning.
Med auktoritär menas att sätta demokratin ur spel så det är frågan om ett närmande till att bli diktatur. Mest gången är det av Vladimir Putin styrda Ryssland. Landet är en demokrati till namnet, inte i praktiken.
Putin och hans allt mer auktoritära, totalitära regim har politiskt knutit an till konservatism och den stränga syn på moralfrågor som den kristet ortodoxa kyrkan står för.
Byström skildrar det, samt läget i Polen och Ungern, ganska utförligt. Liknande tendenser finns i de länderna, som hur politiker lyckats ta makten, och behålla den, med hjälp av en konservativ, nationalistisk politik som ligger nära den som den dominerande (kristna) religionen i landet (i huvudsak) står för.
Författaren redogör för utvecklingen och läget i länderna, och har gjort besök och gjort intervjuer med personer för att belysa det han vill framhålla.
Gabriel Byström argumenterar övertygande för att makten tar hjälp av religionen, eller snarare dess institution i form av kyrkan (den dominerande), i respektive land.
Men det är kyrkan, katolsk eller ortodox, i form av symbol och historik, som makten använder sig av. Och de delar som det går att göra politik av. Kyrkorna i dessa länder låter sig utnyttjas, eftersom de kan dra fördelar av det.
Byström har antagligen rätt i sin tes, även om utvecklingen gått olika långt bort från demokrati. Processen har gått längst i Ryssland, kortare i Ungern och Polen.
Andra maktfaktorer spelar också in oavsett religionens betydelse, exempelvis Rysslands vilja att åter bli en stormakt likt den under Sovjettiden.
Sverige framstår som mycket demokratiskt i jämförelse med dessa länder. Den dominerande religionen går inte att använda som politisk inspirationskälla här som i bokens tre länder. Inte nu i alla fall.