Här har vi några som har förstått. Som har lyssnat och lärt. Ett 50-tal personer på Bio Norden i Jokkmokk har kommit för att se "Dagbrott". Många känns igen som gruvmotståndare på någon nivå. Där sitter helt enkelt en samling experter på det ämne som föreställningen avhandlar: Gruv- och mineralpolitik, aktivism och hur de båda kan slå mot individer och familjer. Därför är det skönt när det redan från start känns att de här, de har snappat grejen.
Dagbrott är gruvkritisk. Men den ljuger inte. Nu råkar undertecknad också vara en på gränsen till aktivistisk gruvskeptiker, men likväl: De fakta som presenteras är korrekta. Om hur mycket pengar som gruvindustrin ger tillbaka, hur mycket malm som produceras i Sverige, hur många miljoner saneringen i Blaiken kostar och vad som hände när dammen i Talvivaara gav vika. Vad som skedde i Pajala, med allt från byggboomen till den med 17 meter sänkta grundvattennivån. Också citaten från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht är korrekta.
Det är mycket som är genialiskt i "Dagbrott". Som de enkla men fullständigt briljanta lösningarna. Och igenkänningsfaktorn. Att dryga tre år efter händelserna i Gállok få skratta är skönt. Åt gammelaktivisten som i lite byfånig stil anländer till varje hot spot, åt den lite osäkra nybörjaraktivisttjejen som vägrar låta sig hamna i skuggan av den mer rutinerade och exhibitionistiske unge mannen. Och när det samiska paret som försörjer sig på renskötsel ska gå i parterapi och terapeuten, som i hela sin gestalt speglar majoritetssamhällets okunnighet, gärna byter en halvtimmes terapitid mot en renstek, så jo, ja, suck, vi har hört den förut.
Ur skratten växer ett allvar när många sorgliga exempel på misslyckade gruvprojekt räknas upp. Och där bakom finns alla de individer, familjer, byar och samhällen, relationer, som påverkas av ett maskineri och en lagstiftning, som i sin tur absolut inte låter sig påverkas. Det ojämnbördiga förhållandet speglar "Dagbrott". En fråga jag ställer mig är hur "Dagbrott" landar hos dem som inte alls är insatta i problematiken. Förstår de frågans, fenomenets, minerallagstiftningens påverkan på lokalsamhällen? Förstår de den nya tidens gruv- och prospekteringsindustrins vansklighet? Jag hoppas det.
Mot slutet står de inblandade står inför ett nedskitat och trasigt kaos.
– Det ser ju för jävligt ut. Vem ska städa?
– De har väl någon som städar upp.
Med en axelryckning.