Trummisen Apoc, The Apocalypse DJ, är barnens stora favorit och under konserten delade hen ut t-shirts till fans.
Senast Smash into pieces var i stan pågick spelningen på Hamnfestivalen nästan till midnatt. Fem år och två Melodifestivaler senare avslutar de i tid för att majoriteten av publiken ska komma i säng.
Att spela inför barn hade kunnat få vilken hårdrockare som helst att hålla ihop benen, men örebroarna gör tvärtom.
Det kanske inte är creddigt, men det är väldigt coolt.
Smash into pieces i Kulturens hus.
Smash into pieces i Kulturens hus.
Från scenen sprutar eld, eld, eld. Gitarristen Benjamin Jennebo springer ut i publiken redan i tredje låten. Trummisen Apoc byter färg på masken. Smash into pieces har packat med sig allt fansen önskar sig. Men ingen prestige.
Att ta en så ung publik på så stort allvar är dagisnivå – på ett positivt sätt. Att bjuda på så mycket brukar vanligtvis bara utbildade förskolepedagoger klara av.
Trots att det är nytt rekord i hörselkåpor här inne så är även ljudvolymen anpassad efter den nya målgruppen och därför hörs publikens vrål och sång konstant under den 55 minuter långa showen. När Smash into pieces kallar svarar fansen och det här är troligtvis det närmaste en moshpit du kan komma från tioåringar bland stolsraderna.
Benjamin Jennebo är kvällens MVP och gör allt för att ge publiken en underhållande konsert.
Det gick hett till framför scenen när eldarna gång på gång avfyrades.
Efter allt låtsasspelande i Melodifestivalen är det svårt att veta om de kan spela eller om de bara är satta på scenen för att kräma ut det sista ur barnen innan de däckar på soffan till "Masked singer". Men musiken håller hög Mello-klass och en starkare insats på scenen var det länge sedan Stora salen såg.
Tack och god natt.
Och glöm inte att borsta tänderna.
Kulturens hus stora sal var fullsatt av unga fans och deras föräldrar med telefoner.
Många fans var laddade inför konserten och få lär ha varit besvikna.