Kiwi innehåller antioxidanten lutein, som stärker vår syn. Nya zeeländaren Al Pitcher lär ha blivit utfodrad på den gröna frukten med tanke på hans imponerande sätt att hitta detaljer i vardagen och publiken.
Redan vid lunch, sju timmar innan föreställningens start, hittar Pitcher saker att skämta om i Luleå och lägger ut en video på Facebook där han gör sig lustig över balkongplatserna i Kulturens hus. De som är placerade i rad på balkongen ni vet.
– Kolla på de här, de mest norrländska romantikplatserna genom tiderna. Fyyy fan. ”Sitt bakom mig, Leffe, sitt bakom mig!”.
Jag vet inte hur många gånger jag sett de där platserna eller pratat om dem, men har aldrig reflekterat över hur roliga de faktiskt är innan Al Pitcher påpekat det för mig.
Jag har hört någonstans att Sverige är det landet i världen som är mest förtjust i ”igenkänningshumor” och med tanke på hur fantastiskt vi tycker att det är kan det stämma. Vi älskar att håna våra egna beteenden och företeelser (”haha, ja precis så är det”), vilket är en stor anledning till att Al Pitcher gör sådan succé.
Nya zeeländarens enda egenskap är egentligen att åka runt och prata om hur vi svenskar agerar och lyfter fram personer i publiken. Eftersom vi älskar ”igenkänningshumor” är det bara att luta sig tillbaka, känna igen sig och garva.
Det räcker med att han konstaterar att svenskar ”har dagar för kakor, häromveckan hade ni kladdikakans dag” eller reflekterar över hur vi låtsas glömma att köpa plastpåsar på affären för att vi ska skratta. Åt oss själva, med Al Pitcher.
Hans öga för detaljer märks mest tydligt i samspelet med publiken. Under fredagen får en 30-åring från Texas, en kranförare från Björkskatan och tillresta Kirunabor en stor del i föreställningen. Dessutom blir kvällens huvudperson en välgörenhetsarbetare från Holland som med sina svar (ofta på flamländska) får Pitcher att gå i spinn.
”Vad är det som händer?”. ”Upplever ni också det här?”. ”Det här är den märkligaste publiken på hela turnén”.
Visst är fredagens åskådare tacksamma att prata med, men eftersom han lyckats med konststycket att skapa spontant innehåll varje gång jag sett honom måste jag ge komikern credd för garven.
När han pratare om sina barn som kräks eller husdjur som mår dåligt når det inte alls samma nivå. Men när han skämtar om Luleåbor och ifrågasätter svenska levnadsvanor är han oslagbar.
”Kiwin” Pitcher besitter antientusiastiska egenskaper, vilket stärker vår syn – på oss själva.