Myra Granberg var ett proffs på scenen och passionen bakom hennes musik var märkbar.
Den obekväma känslan jag fick av konserten kom inte från Myra Granberg eller hennes insats. Hon sjöng med inlevelse och förde sig på scenen med en orubblig entusiasm. Den obekväma känslan kom från publikupplevelsen.
För det första är det inte alls särskilt många där, sett till förutsättningarna. Det här är alltså en gratiskonsert på en solig fredagskväll med en artist vars musik streamas av över en halv miljon lyssnare varje månad på Spotify. Och hos publiken som faktiskt kom var det en rätt så ljummen stämning.
Men det blir väl tyvärr så på festivaler. Det är nog långt ifrån alla i publiken som är stora Myra Granberg-fans, eller ens musikfans. Därav den ljumna stämningen. Men ibland känns det rent av jobbigt att stå där i publiken. Det tydligaste exemplet på det var vid låten "Tornedalen".
Den här killen i publiken ska ha cred för sin insats. Både stämningsmässigt och sångmässigt.
Granberg tillkännager med stolthet för publiken att hon har rötter i Norrbotten. Känslosamt berättar hon om en närstående från Haparanda som "inte har så mycket tid kvar" och tillägnar framförandet av "Tornedalen" till denne.
Det är värt att nämna att det dittills bara hade spelats upplyftande poplåtar, så en stilla och sorgsen ballad var därför en minst sagt oväntad tonmässig vändning. "Tornedalen" är ingen dålig låt, men var sak har sin tid och plats och det här var varken tiden eller platsen för den. Det visade sig klart och tydligt när delar av publiken valde att lämna mitt i låten.
Myra Granberg sjöng den betydelsefulla låten "Tornedalen" med värdighet och känsla.
För mig är det omöjligt att inte tycka synd om Granberg. Hur hemskt måste det inte kännas att se folk lämna mitt i ett känslofyllt framförande av en låt tillägnad en döende familjemedlem? Som salt i såret fick hon dessutom höra slutet av låten överröstas av fyllesång från öltältet bredvid.
Jag vet inte om alla andra som såg konserten blev lika obekväm som jag blev. Jag vet inte om Myra Granberg blev lika obekväm som jag blev, men det vill jag ändå tro baserat på hennes ord efter låten.
"Tack för att ni är här och vill lyssna. Det är inte alltid så lätt att pour your heart out on stage, om ni fattar". Det måste väl ändå vara en hint, eller?
Vad kände egentligen Myra Granberg efter kvällens spelning?
Recension
Myra Granberg
Putte i parken. Fredag, 22.00.
Längd: 50 minuter.
Publik: Cirka 500. Mer om man räknar öltälten.
Bäst: Myra Granbergs entusiasm och hitsen, "Lose my mind", "Tills mitt hjärta går under" och "HFK".
Sämst: Publikupplevelsen
Betyg: 2