De inledande spåren på andra delen av dubbelalbumet ”V” ger en bubblande känsla som sedan delvis håller i sig genom hela skivan. Det är snyggt producerat och man anar att de två första låtarna ”Sodavatten” och ”Fira mig”, i samarbete med Tjuvjakt respektive Herbert Munkhammar, har potential att bli sommarhits.
Sedan debuten har Movits bytt djungeltrummebeats i swingtakt mot ett mer modernt sound, komplett med lite för mycket autotune. Och ett hiphopband måste förstås utvecklas för att inte stagnera, men man kan inte låta bli att sakna den fusion av jazz och hiphop som gjorde bandet unikt och fick Stephen Colbert att boka norrlänningarna till sin pratshow, vilket lett till att de numera har en internationell publik som inte förstår någonting av de ofta väldigt träffsäkra texterna.
Att den andra skivan i dubbelalbumet tappar fart mot slutet är det som drar ned betyget. Jämfört med ”V:I” så är det dock här som de starkare spåren finns.