Hanna Ferm öppnar spelningen själv och gåshuden är ett faktum redan i andra låten när hon river av “Addicted to you” av Avicii med en röst som går att jämföra med några av våra allra största och med en scennärvaro som känns självklar. ”Hon behöver inte ens sjunga, hon kan bara prata” säger en person under spelningen som vittnar om hennes förmåga att ta in publiken i hennes mellansnack.
”Nästa låt kommer att handla om att man kan klara sig själv” säger Hanna Ferm och det är det hon också gör. När hon sjunger raden ”I’m dancing on my own” i den, än osläppta, låten så är det precis det man vill ha, Hanna Ferm själv på scen. Hon lyser så starkt så att man nästan glömmer bort att Liamoo ska komma överhuvudtaget. Men när han väl äntrar scenen så ger han den redan glada publiken ett ännu bredare leende. Hans poppiga, R&B sound kombinerat med en felfri rap är helt klart någonting som flyger på förfester och inte minst för att dra igång en fredag på Kirunafestivalen.
Även om hela publiken kommer att nynna på finallåten "Hold you" som duon avslutar spelningen med, så gör de sig bäst var för sig. Kort sagt Hanna Ferms närvaro och m-ä-k-t-i-g-a röst får ögonen att tåras och håren att ställa sig om vart annat och Liamoos "The Weeknd känsla" får även den buttraste danssugen.
Den enda fråga jag lämnas med är om det är FÖR bra? För perfekt? Är de produkter av andras viljor eller är det den stil de vill ha och fortsätta utvecklas med? Oavsett så ser framtiden, i klyschig anda, skinande ljus ut.