Under Musikhjälpen 2014 auktionerade Robert Hurula ut en tavla målad i sitt eget blod. Det skulle ha kunnat uppfattas som en spekulativ kliché, men med nya albumet ”Klass” visar Hurula att greppet inte var sökt utan rakt igenom äkta.
”Klass” är på sätt och vis också ett verk målat i blod. Här reser Hurula tillbaka i tiden, till barndomen och uppväxtens mörkaste hörn. Till omgivningens överdoser och depressioner, till självupplevda textrader som ”det där är inte mitt barn, var kom han ifrån?”
Det är stundtals bottenlöst svart, men drivet i gitarrerna och det faktum att Hurula faktiskt har överlevt och tagit sig vidare skapar trots allt något slags hopp. Det är bitvis en magisk process – nästan som alkemi – även om det här inte handlar om värdelös metall som förvandlas till guld, utan om mörker som sprängs sönder av musik.