Jimmy Tikkanen, Alexander Hagman och Andreas Johansson gav allt på scenen och belönades med högsta betyg av recensenten.
Även om Cyhra och Evergrey har flera lyssnare på Spotify så är det här Raised Fists kväll. Det som kallas för en festival är egentligen en lång väntan på huvudakten – fem timmar, fyra band och tusentals starköl.
Sedan: god natt.
Som att en stålbalk från SSAB landat på scenen. Som om 31 år av hardcore kanaliserats och synkroniserats. Som en knuten näve från Hertsön.
Ängskolans hjältar var betydligt vildare för 20 år sedan, men ursinnigt röj och okontrollerade rörelser har förvandlats till kraft och kaliber. Det är knappast en slump att låtlistan helt ignorerar bandets första tio år.
Raised Fist är inga ungdomar längre, de har levt, skaffat familjer och sett världen. Ynglingarna har blivit män och den höjda näven är inte längre ovårdad, men den är välriktad.
När Bolaget och Hooja vaskar pyroteknik står Raised Fist personligen för smällarna. Inga eldar kan vara mer synkroniserade än de fyra människokropparna från Lule. Som dansbandskoreograferade jiu-jitsu-fighters på uppdrag. På piedestaler vid scenkanten.
Det blev en lyckad avslutning efter en turbulent vecka för Luleå Rockfest.
De samordnar riffen så att marken gungar till. De hoppar med sådan kraft att basketlagen får se upp för potthål på måndag.
Brinner det någonstans? Hatar de scengolvet?
Energin smittar av sig på publiken som bjuder på stans mest envisa moshpit sedan 90-talet. Under söndagen kommer butikshyllorna vara länsade på Alvedon, vätskeersättning och plåster, men det går inte att komma undan spåren av holmgången.
När örontjutet lagt sig och skrapsåren läkt kommer den här spelningen sitta kvar.
Förberedelserna hade kunnat vara bättre, både för arrangörer och besökare. Alexander Hagmans röst håller på att spricka redan i inledningens "Man & earth" men lyckas kriga sig genom hela spelningen. Ljudet svajade till inledningsvis men ljudteknikerna hyllas som hjältar. Sångaren låg däckad fram till timmen innan spelning – sedan utsatte han sig själv och stämbanden för skoningslös behandling.
För några dagar sedan talade mycket för att kvällen inte ens kunde bli av. Men när bandet dunkar igång "Anthem", tänder eld på "Murder" och serverar "Friends & traitors" som efterrätt finns ingenting annat. Det är 55 minuter som inte kunde vara bättre.
Ekonomiska bekymmer och ett avhoppat band spelar ingen roll längre. Bristfälliga arrangörer får inte förstöra kvällen i Luleå Energi Arena.
Raised Fist hade inte tillåtit det. Inte här. Inte nu.
"För det här är bra. Och ingen jävla skit".
Tidigare har folk varit upprörda över att ha missat Imminence. Nu vet vi att det är Imminence som borde vara upprörda över att ha missat Raised Fist.
Drygt 1 100 personer var på plats i Luleå Energi Arena och Raised Fist hade den överlägset största publiken under kvällen.