Runt de historiska kvinnorna har Rasmus Lindberg byggt en ramberättelse om en ung flicka som ingår i ett gäng som mobbar en annan i klassen. Nu har har någon tagit nakenbilder på henne med hennes telefon.
Teater
Godnattsagor för rebelltjejer
efter boken Good Night Stories for Rebel Girls av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Regi och dramatisering: Rasmus Lindberg
Medverkande: Nora Bredefeldt, Kristine Gulbrandsen, Willma Idris, Therése Lindberg, Maria Pontén, Anna Thiam och Linda Wincent
Norrbottensteatern/Ung scen Norr. Luleå. Premiär 24 februari
På många sätt är han trogen författarnas uppsåt. Ur de två böckerna om kvinnor som på ett eller annat sätt brutit mot någon samhällelig norm - och med sitt liv eller död på så sätt visat vad som faktiskt är möjligt - har Lindberg valt ut ett 20-tal porträtt. Och precis som i böckerna, kränger och drar berättelserna åt olika håll. Ryska Katarina den stora, vilken tog makten från sin man med våld, är lika rebellisk som Rosa Parks, en svart kvinna som på 1950-talet vägrade resa sig för en vit busspassagerare i det segregerade USA. Det unika är att varken författare eller dramatiker tar annan ställning än att kvinnor kan nå samma mål som män. Sen får var och en, oavsett kön, fundera över moralen i sitt beslut. Helt klart en utmaning i samtalet om jämställdhet.
Totalt 25 olika historiska kvinnlifa förebilder gestaltas i "Godnattsagor för rebelltjejer" - allt från pirater till Greta Thunberg.
Runt de historiska kvinnorna har Lindberg byggt en egen modern dilemmasaga. Den visar sig ge föreställningen både höjd och fler komiska situationer; ”Det var en gång en flicka, Maria Pontén, som hade nakenbilder av en mobbad klasskompis i sin mobil.” Bilderna hade hennes tjejgäng tagit och nu hetsas hon att skicka dem för spridning.
Flickan vrider sig i sin säng. Mormor, Anna Thiam, luskar ut allt, uppmanar henne att säga nej och drar sen berättelserna om historiska kvinnorna. Tempot är högt, men ensemblen har kontroll. Med hjälp av en snurrscen byts tid och rum. Något som förstärks av riklig rekvisita samt enkla - och mer fantasifulla kostymer, tänk gorillakostym och skumgummiflygplan. Allt toppat med lite musikalenergi via sång- och dansnummer.
Systemvetaren Margaret Hamilton programmerade mjukvarukoden till styrsystemet i datorn på Apollo II som landade på månen. På bild gestaltad av Linda Wincent.
Alla i ensemblen gör många roller och uppsättningen vårdar komediennerna i dem, och inte minst i Kristine Gulbrandsen och Maria Pontén. Viktiga för storyn är Therése Lindberg som den vuxna versionen av flickan med mobilen och Mormor/berättaren, Anna Thiam. Hon gör även mamman till Gloria Ray Kalmark, Willma Idris, i en central scen om den första afroamerikanska eleven på en amerikansk High School. I den speglas också på ett skickligt sätt mobilflickans nutida dilemma i en svensk skola.
I en annan viktig scen, inte minst för att godnattsagorna ska spelas som skolföreställning, ses Linda Wincent som J.K Rowling. Inför utgivningen av den första boken om Harry Potter skrevs hennes kvinnliga förnamn inte ut ”så att pojkarna skulle vilja läsa”. Mindre troget författarna har Lindberg skrivit in Greta Thunberg, utmärkt och roligt gestaltad av Nora Bredefeldt.
Amelia Earhart var den första kvinnan att flyga ensam över Atlanten, ett av många livsöden som lyfts fram i "Godnattsagor för rebelltjejer".
Hur ska då flickan med mobilen göra? Rädd och inte alls modig vill hon inte gå emot gruppen och bli ensam. Nej, det är inte lätt att lyssna på sitt samvete och riskera allt.
Så tillsammans med de allra mest Lindbergska och bästa scenerna, då han sammanför historiska fakta i en egen mix och ensemblen berättar allt samtidigt, ger sagan om den lilla flickan med mobilen ett överraskande djup åt en samtidigt glansig, humoristisk, svordomsrik, show.