Det är torsdag, klockan är halv två på eftermiddagen. Dagens, och festivalens, andra artist att spela på den största scenen är Hanna Gustavsson från Piteå. Hon har under förra året gjort EP-debut med den 6 spår långa Vilda blommor, och själv har jag inte riktigt haft pejl på henne sedan tidigare.
De som står invid scenen för att lyssna till hela spelningen är rätt få - de flesta av lyssnarna under den halvtimmen som hon musicerar är istället förbipasserande som, under en eller två minuter, stannar till av nyfikenhet. Det hela är nämligen rätt trevligt att lyssna till, som ett soundtrack till just den här somriga stunden i Piteå. Däremot kan jag inte komma på någon detalj att berömma särskilt; sångerskans okonstlade röst och akustiska gitarr, bandmedlemmarna runt henne och scenens plastigt animerade backdrop håller hyfsad klass.
Det här är, kort och gott, trallvänlig nybörjarrock på svenska. Rätt musikalisk, men inte värst mättad med innehåll. Jag får en känsla av att Hanna Gustavsson lagt ner rätt mycket tid och energi på sina texter, och därför känns det lite trist att hennes röst dränks i elbas och trummor så pass att jag ärligt talat inte kan höra vad som sjungs.