Litteratur
Jonas Modig
Punkterna på kartan
Norstedts
I Modigs förra samling, ”Mellan öarna i de långa sunden” (2017) har jag en favoritdikt med titeln ”Kaninens återkomst”. Kaninen tror att naturen har ”en hemlig ordning, en inbyggd klokhet som är något mer”.
I den nya boken finns det en rad naturbeskrivande dikter som kretsar kring denna hemliga ordning, naturen kommer att förändras, men Modig är ingen högljudd miljöaktivist utan litar liksom kaninen på naturens inbyggda klokhet
De sju diktsviterna i ”Punkterna på kartan” inleds alla av en kursiverad text som fungerar som en introduktion till de kommande dikterna. Den första sviten rör sig ute i ödemarkerna, där inga människor finns. Bokens första rader lyder;
”Ödemarkerna väntar på att befolkas,
väntar på att framtidens nomader hittar ända hit”.
Men vad som väntar i framtiden, vet vi helt enkelt inte, världsnaturens sambandscentraler är oåtkomliga.
Samtidigt finns det i Modigs bok en sorts dubbelexponering av skeendena i naturen med vad som händer inne i det mänskliga medvetandet, eller kanske rättare, människan är inbegripen i naturens hemliga ordning.
En avdelning dikter kontrasterar mot de övriga på så sätt att de utspelas på bestämda platser på kartan. En är daterad Stockholm, karantän i april 2020. En av bokens starkaste dikter handlar om Karlsborg och skrevs med anledning av att fästningen i fjol fyllde 200 år.
Fästningen var tänkt att fungera enligt idén om ett centralförsvar, ”fienden skulle lockas in i landet och förgöras/med överrumpling från diverse håll”. Men Modig ger ordet ”centralförsvar” en ny och drabbande innebörd. Det är dig själv du ska försvara dig emot, skriver han, och emot den destruktiva delen i oss som bygger murar mot omvärlden. Det är orimligt att bevara sina privilegier och utestänga andra. Fästningens murar är en illusion.
Modigs bok är rik och mångbottnad och kommer förhoppningsvis bli en ljuspunkt i vintermörkret för många läsare.