Det har hänt en del sedan 1994 då "Välkommen till förorten" levererades som ett farligt motgift i ett brinnande skinnskalleland. Då var de pigga rapparna från Botkyrka ett vasst vapen i samhällsdebatten och en grupp som förändrade framtiden för svensk hiphop.
När Putte i parken gick ut med att de bokat legendarerna gick det en susning genom medelålderslänet, en otrolig bokning med tanke på att de splittrades 2007 och sedan dess varit långt ifrån vänner.
Under fredagskvällen kliver två av fyra originalmedlemmar upp på scenen, frontfiguren Dogge Doggelito och "Rodde" (Rodrigo Pencheff), som lämnade gruppen redan efter första albumet. Det var första besvikelsen. Men det skulle komma fler.
Till en början svänger det, beatsen som blivit odödliga är fortfarande lika bra och nostalgiframkallande, men männen bakom musiken – bröderna Chepe och Salla (Salazar Campos) är inte där. I stället är det en konsert som borde kallas för "Dogge framför Latin Kings".
Låtarna är toppen och Dogge kan texterna som ett rinnande vatten. Föregående mening innehåller allt beröm som går att framkalla.
Resten är en märklig historia.
Någon Linda fyller 40 år och det riktas grattis "till alla som fyller år i dag". Publiken uppmanas att sjunga "Ja må hon leva" på måfå, "Rodde" fokuserar på att filma publiken och kompisarna under hela "De e knas", "Dax för bax" genomförs till beatbox och efter bara 20 minuter börjar ungdomar att lämna parkeringen
Daddy Boastin’ hade kunnat lyfta showen om han funnits kvar hos oss, men hans ersättare verkar inte ens ha fått tillstånd att slå på mikrofonen – ändå är det inte kvällens största ljudproblem.
Halvvägs börjar ett besvärande knaster störa i högtalarna, vilket får stora delar av publiken att vända sig om och blänga mot ljudteknikerna. Till slut knastrar det så mycket att folk håller för öronen medan till synes oförstående artister fortsätter lojt. "Luleå vad händer? Ni måste hoppa och dansa", säger Dogge. Till vadå?
När musiken nästan försvinner helt blir det plågsamt för alla och inom kort har halva publiken lämnat området. Människor närmast flydde med händerna för öronen. En arrangör går upp och meddelar att det blir en kort paus – som visar sig bli 30 sekunder – innan det sjunkande skeppet fortsätter att gasa ut mot öppet vatten.
Besvikelserna är många, men värst är ändå att en konsert med klassiska "Fint väder", "Passa micken", "Kompisar från förr", "Snubben" och "Botkyrka stylee" känns misslyckad.
Det är tråkigt att säga det men Dogge med vänner förtjänar att veta vad som hände, varför de på egen hand var tvungna att starta "en gång till" när folk var nöjda efter 45 minuter. Det var ingen rolig upplevelse.
The Latin Kings är döda – länge leve hiphopkungarna.