Det tar en stund för mig att sätta fingret på vad Little Jinder egentligen framför för sorts musik. Det är elektroniskt, så mycket vet jag. Och på svenska. Och lite smyg-r’n’b? Även Little Jinder får privilegiet att spela på Strandscenen, med havet som backdrop. Solen har gått ner och temperaturen har sjunkit med den. Det är ingen stor publik som letat sig hit för den här festivalakten trots att speltiden är närmast ultimat, klockan 23 på lördagen.
Josefines röst är hela tiden dränkt i effekter. Och det är väl det som är grejen, det ska inte vara genuint eller intimt på något sätt trots att texterna handlar om känslosamma saker som svartsjuka, svek och om att bli dumpad. Det hela är välproducerat och rymmer inte ett enda litet snedsteg trots att det är live. Men om målet vanligtvis – och gissningsvis även i det här fallet – är att en livespelning ska höja energin ett snäpp från studioinspelningen så tycker jag inte alls att den här gör det. Det blir ett platt elektroniskt landskap, utan varken toppar eller dalar och, ja, tråkigt helt enkelt.