Programbladen blir kataloger där bakgrunden till koreografin bara är en del av det som publiken kan sätta sig in i. Och det samtidigt som de båda har en möjlighet att kommunicera förbi det talade och skrivna språket. Alla ord går att uppleva som en brist på tillit till det egna uttrycket. Men - samtidigt är förväntningar en viktig del av en konstupplevelse. För en levande upplevelse är balansen mellan det förförstådda och i stunden upplevda central. Norrdans både håller den och inte.
”På riktigt och på låtsas” har satts som en övergripande rubrik och där har det Härnösandsbaserade kompaniet verkligen träffat rätt. ”AB3”, som dansas först, är en inbjudande, rolig, tillåtande och fantasifångande upplevelse. De fyra dansarnas kroppar berättar om att vara grupp, om att avvika och ingå, om att hitta på nytt. Scenografi och kostym går i svart och kan med små medel växla. Jag kommer att tänka på samurajer, alla har kjol, och kanske bidrar även den stora, svarta vikta tranan till att tankarna går till Japan.
Koreografin av Martin Forsberg är från 2009 och har arbetats om för att fungera i ett klassiskt scenrum. Den har tidigare dansats på andra platser och jag kan lätt föreställa mig ”AB3” för en skolpublik. Frågeställningarna är centrala för unga, men även lekfullheten leder ditåt. Med en bas i den klassiska musiken och även stråk av klassisk balett med både lyft, vida kjolar och sträckta vrister är ”AB3” därmed en härligt fullödig föreställning.
På riktigt och på låtsas passar också utmärkt för ”Pepper´s Ghost” tydligt signerat Fernando Melo: en stor ensemble, dansare som tillsammans skapar en rörelse som gjord av en kropp, och den obehagliga undertonen återfinns i andra koreografier.
Stycket avslutar kvällen och med hjälp av speglar och projektioner, ljud och ljus utforskar den illusionen. Bakom och framför blir en gåta. Ljud och långsamma rörelser, liksom vore de gjorda i motstånd, för tankarna till vatten. Ett skärande ljud som upprepas i en musik som i övrigt präglas av det dova och djupa, för tankarna till skräckfilm. Och när speglarna och ljuset vänds mot publiken involveras även den.
Överhuvudtaget är ”Pepper´s Ghost” som att vara i en filmeffekt. Däremellan finns det dock transportsträckor; rörelser som när de upprepats tillräckligt många gånger förlorar intresse då upprepning inte är storyn. Alla sina effekter, skräcklika stämning och perspektivbyten till trots blir ”Pepper´s Ghost” därför kvällens svagaste del.
Fotnot: Pepper´s Ghost syftar på en särskild teknik för att skapa illusion skapad på 1800-talet.