Men där Lotass var historicerande och dunkel är Virdborg framtida och dunkel. Likheten finns i den mumlande stämningen, i känslan av att mänsklighetens eventuella förnuft övergivits av både gudar och ödet.
Ett förhärjat Sverige är spelplats för syskonparet Anna och hennes bror och deras flykt undan, ja, förmodligen någon av de halvmilitära förband som får landet att likna ett nordligt Syrien där alla har intresse att bränna varandras städer. En mörk framtid som blir tydlig i detaljerna men suddig i helhetsperspektivet; vad är det egentligen som hänt detta välordnade fjällhöga land och fört det över sönderfallets gräns?
En spännande och komplicerad färd till fots genom skogar och över myrmarker, halvsvältande när konserverna tagit slut och harsyran och bären inte längre mättar. Han är velig och snäll, hon är en ninja med känslorna långt inne i den vältränade kroppen, skjuter fiender innan brodern ens upptäckt dem. Vad det går ut på, förutom flykten från det onda, är inte gott att säga. Virdborg är fullt habil med teknik och komposition, men när så stor oreda råder under himlen undrar man förstås om själva jorden: hurså?
Det är kanske en oförskämdhet mot författaren, men om nu Sveriges verkligen gått in i en kollaps så skulle en bakgrund till de brinnande städerna och uppsamlingslägren där folk försvinner i massomfattning kännas ganska osökt. Eller inte? Vore det som att fråga efter den tekniska rimligheten i sf-berättelserna, vad är egentligen drivmedlet i en dödsstjärna?
Miliser, laglöshet, döda barn och nedbrunna gårdar och väldigt långa marscher genom de stora svenska skogarna, för de senare står åtminstone på plats. Obehagligare än Tyskland under trettioåriga kriget, men vad flyr man från och vad flyr man till?
För den som söker rimlighet i illusionen bjuder Virdborg inga svar. För den som läser dystopin som skräckblandad förströelse finns ingenting mer att önska. Något utrymme för diskussion eller tolkning finns nämligen inte efter bladvändandet. Flykten riktas mot ett lyriskt obestämt ingenstans där skräcken möjligen gör paus.