Tyngd är ett ord som perfekt summerar upplevelsen. Musikalisk tyngd av ett band som imponerar i näst intill varenda låt och tyngd i konsertens allvarliga grundton.
"På kanten av en grop", "Evert stod på ladgårdsbacken", "Åren går och tiden lider" och "Flyktingarna" är låtar som lägger grundplåten för ett program med stora portioner politik och allvar. Visst finns det stunder som "Tips och penninglotter", Dan Engmans finurliga solonummer "Spela Creedence" och den självlysande skrönan "Helt utan egen förskyllan", men här lallas inte. Euskefeurat 2020 lyfter upp oss i nackskinnet och släpper ner oss med en smäll. Längre bort från konsumvisor, skweelare, bönder och björnar går det inte att komma.
Mycket av Ronny Erikssons mellansnack går i samma anda. Rasism, miljöförstöring, politiska prioriteringar … I långa stunder är den här konserten som en rapport från en samtid som slutat tänka. (Greta Thunberg och hennes gärning lyfts fram som ett starkt ljus i mörkret.)
En "macho sång" som verkar heta "Kränkta vita män" är en tung och svidande nättrollsspaning där textens jag "kavlar upp ärmarna framför dataskärmarna". Skrivet med en stor dos träffande humor, visst, men den beklämmande känslan biter sig fast.
Fina återblickar ges i form av en mustig "Ao'tom tao'tom", en "Vöre vale" som känns som rena proggnumret, och inte minst smattrande "Länge har vi väntat" som finner sig väl tillrätta 36 år senare.
Musikaliskt sitter det mesta som en golfhandske när bandet i supertjusiga arrangemang tycks njuta sig fram genom ett program de själva trivs i. Det byts en del instrument, kryddas med lite mungiga, tvärflöjt, banjo och väl inpassade elgitarrer. Kenneth Bergs inkännande trumspel, Bengt Ruthströms granitröst, allt det lyhörda i den harmoniska väven ... Listan kan göras lång över enskilda små glädjeämnen. Vad bra de är, Euskefeurat.
"Det är hit man kommer när man kommer när man kommer hem" (finstämd, blänkande, välsjungen) är en värdig avslutning på en överraskande konsert från ett band jag trodde att jag visste var jag hade. Euskefeurat har aldrig känts mer än så här. Jag har aldrig hört dem bättre.
Det är "aldrig för sent att ge upp". Och det är definitivt för tidigt för att lägga av.
Recension
Euskefeurat
Plats: Acusticum, stora salen
Längd: 56 + 75 minuter
Publik: Drygt 800 personer fördelat på två föreställningar.