Ana Diaz har varit med i "Så mycket bättre". Ja, det vet ni, det vet alla. Som låtskrivare ligger hon bakom låtar till världstjärnor som Zara Larsson, Britney Spears och Charli XCX. Ja, det minns ni att hon berättat i "Så mycket bättre". Eller kommer folk ihåg?
Det har gått drygt ett år sedan medverkan som gav henne det stora genombrottet och ytterligare ett halvår sedan senaste albumsläppet. Ana Diaz tajming hade kunnat vara bättre, hon var som hetast under en period när publiken hållits hemma.
Nu har nya artister tagit rampljuset på lördagkvällarna och kanske är det därför flera bänkrader saknar värmekällor i novemberkylan.
20 minuter efter utsatt tid kliver Ana Diaz på scenen (på tal om dålig tajming) och det dröjer ytterligare några minuter innan konserten kommer igång med tanke på en skavande start. En låtlista med nästan uteslutande favoriter lyfter inte. "Starkare" känns svag och "Fyll upp mitt glas nu" får en att vilja tömma och skala ner. Mycket beroende på ljudet som produktionen brottas med hela kvällen.
De välproducerade låtarna som lyssnarna vant sig vid att höra får ett orättvist framförande i en skränig ljudbild. Är det så det ska låta är det inget för mig. Det ser också ut som att artisternas öron har lika jobbigt som våra, musiken låter inte behaglig och kör över Ana Diaz röst. Det är inte artisten eller låtarnas fel, snarare bristen på dem.
Ana Diaz berättar att turnébussen gått sönder (dålig tajming) och att de fick låna Dolly Partons buss (bra tajming). Möjligtvis glömde de också sitt ljudsystem och välbehövliga körsångare i fordonet men de fick med sig mycket annat. Michel Dida till exempel.
Från ingenstans dök plötsligt en av landets creddigaste sångare upp i "Simma själv" och i en ännu osläppt duett. En sådan fredagspresent var ingen beredd på, dessutom lyckades hans röst nå ut bättre genom högtalarna än Ana Diaz.
Med tiden började publikens inbyggda noise cancelling aktiveras och konserten växer. Ana Diaz bjuder på disco, mammas tango och en pärlband av bra låtar (exempelvis "Det löser sig", "Vi kommer att dö" och "Nästan där") mot slutet och innan extranumren har Ana Diaz värmt upp publiken så pass mycket att den står upp och klappar med.
Om tajmingen varit bristfällig tidigare så sitter den definitivt vid extranumren, att lämna publiken med ljuvliga pianokompade "100" och ta med sig ut i natten-peppen "Bästis" är nästan perfekt. Allt annat var glömt. Bästis när det gäller.