Litteratur
Stjärnfall
Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Norstedts
Familjerna Blomberg och Grahn är i det närmaste oskiljaktiga och kallas bland bekanta avundsjukt för ”Familjerna bra”. De lever välbärgade medelklassliv i Stockholm. André och Gabriel är bästa vänner, liksom deras fruar Julia och Eva. Barnen går på prestigefulla skolor och alla är vänner med varandra. Den perfekta ytan riskerar dock att rasa samman när Gabriels fru Julia och Evas man André plötsligt övermannas av en våldsam passion till varandra. De inleder en otrohetsaffär där vänskapsband och lojaliteter ställs mot kärleken, och där Julia och André måste välja vilken av dem de föredrar.
Louise Boije af Gennäs nya roman ”Stjärnfall” är vad man vanligtvis kallar för ett otrohetsdrama. För oss stackare som är känsliga för ansträngda sociala situationer är det snarare en psykosocial thriller med sadomasochistiska inslag. Det är ”Solsidans” skuggiga baksida – dess mer realistiska motsvarighet.
I ”Stjärnfall” finner vi en snudd på destillerad litterär studie i de problem som man tänker sig utmärker en borgerlig svensk samtid. En familjerättsjurist med en ångestladdad hemlighet under den snusförnuftiga ytan, en religiöst lagd ingenjör som sörjer en konstnärsdröm, en fondförvaltare som saknar passion och en krisande innerstadsmäklare som söker kärlek. Barnen är inte lyckligare de heller. En dotter är utfryst i skolan, en annan lider av ätstörningar, en tredje blir kär i sin dubbelt så gamla lärare. Ena sonen skäms över att han är gay, en annan har dyslexi, en tredje kvävs under sin faders dröm. ”Familjerna bra” är liksom inte så bra. Tvärtom huserar de alla de problem man kan tänka sig att en välbärgad svensk medelklassfamilj har, nätt förpackat i lättillgängliga kategorier.
Louise Boije af Gennäs lämnar få stenar ovända. Med flytande prosa och levande dialoger vecklar hon ut sitt karaktärsgalleri och deras relationer. Med blodig stilett målar hon upp alla förvecklingar och lögner, allt drama, men också all vänskap, kärlek och närhet som de båda familjerna känner till varandra. Det som kniven inte når förmår pincetten sedan dra fram. Det är en kompromisslös dissektion av hur de relationer och passioner som binder tio människor samman förflyttas och rekonfigureras.
Stundtals blir det väl stereotypt och 637 sidor är onödigt långt. De insprängda anmärkningarna om klassamhällets beskaffenhet känns direkt infantila. Icke desto mindre är ”Stjärnfall” en initierad otrohetsskildring där en oinbjuden passion och dess konsekvenser tecknas med övertygande tydlighet.