Dans
Shapes
Memory Vax
Koreografi: Miguel Azcue
Medverkande: Alina Ramirez Moro, Ernesto Leon Leyva, Katy Arias Rodriguez, Sheila San Martin Morejon, Danys Brian Barreras Gonzales, Arian Gonzales Fuentes
Musik: Nils Frahm, Auntie Flo, René Aubry, Kimmo Pohjonen, Samuli Kosminen, Kronos Quartet
Dramaturgi: Isabel Bustos
Ljusdesign: Stefan Bollinger
Arrangörer: Dans i Nord, Kulturens hus och Luleå Riksteaterförening
Luleå. Kulturens hus, 22 november
Verket inleds med en dansare och föreställningens tygstycke. Det senare tycks så småningom upplösas i intet. Kvar blir en imaginär tråd mellan dansarens händer. ”Tråden” övertas sen av en annan person och blir till något annat; en känsla, ett ting, en dialog med en annan dansares kropp … Den som någon gång deltagit i en workshop i drama eller dans kan känna igen det associativa i att skapa ur luft, kommunicera ordlöst med andra och bygga en händelse. Memory Vax fullföljer dock detta med precision i rörelserna, en förutbestämd koreografi och lånar uttryck från pantomimen.
Snart finns så alla sex dansarna på scenen, och temperaturen höjs. I ett parti vässas även ljuset och skarpa skuggor fälls ut på det vita golvet. Där kan ett ben bli en linje, ett långt hår blir till horn om människan håller upp det i sina händer. Det är människan som form.
Mellan dansarna bortom skuggspelet pågår samtidigt ett mer aggressivt moment. Kvinnan med håret stöts omkring av de andra. Det är inte riktigt bekvämt när uttrycket fram tills nu varit varmt och humoristiskt.
Men mest fascinerande i ”Shapes” är ändå samspelet mellan de sex dansarna. Sömlöst går de in och ut ur gemensamma formationer. Det flöde som uppstår mellan och inom dansarna kroppar är kompakt och lätt på en och samma gång.
Men också detta gemensamma visar sig kunna stöta bort och hålla ute. I en obehaglig sekvens, när en dansare inte riktigt tycks kunna följa gruppen och ständigt är ögonblicket efter, sluter gruppen sig. Och ja, scenen skulle kunna komma från vilken skolgård eller barndom som helst.
”Shapes” är ett samarbete mellan det malmöbaserade kompaniet Memory Vax och Danza Teatro Retazos från Kuba. Resultatet är tillgängligt och svårt, eller snarare ovant, på samma gång.
Till sist göms ändå en berättelse i denna koreografi av form.
Trogen sin struktur slutar ”Shapes” nästan som den börjar. Tygstycket liksom en ensam dansare är tillbaka på scenen. Den här gången brottas tyget snarast med sin ensamme dansare. I skuggorna fångas det upp av de andra som skapar kupoler, blåst och flödande vatten av tyget. Men oavsett form är det inte lätt att hantera för den ensamme. Och innan ljuset går ner står han inför oss med blottad överkropp i sårbar i ännu en av människans alla skepnader.