Man kan inte anklaga Loreen för att ha utnyttjat RUT-avdraget på en massa kompmusiker. Det kanske inte är en grej ens. Alla gör det och musikbranschen vänder dövörat till. Men Loreen har sitt på det torra.
Den enda hon har att deklarera är Johan som spelar gitarr. Mer behövs det inte. Hennes röst blir ett instrument när den boostas av eko och reverb. Det är nästan sublimt. Med solnedgången som fond och rökelse som kittlar näshåren. En riktigt tredimensionell upplevelse.
Efter en stund övergår fascinationen i otålighet. Man fryser och så vidare. Men just som man var påväg att bli uttråkad blir det rock'n'roll med Jefferson Airplanes "White Rabbit".
"Får man ens spela den på en drogfri festival" hinner jag tänka och beundrar hennes kaxighet. Men då hade man ju inte heller kunnat avsluta med "Euphoria".
Till en början har jag lite blandade känslor inför avslutningen. Det låter inte som man räknade med. Långsammare och med mer känsla. Den gör sig bättre tycker jag. Men det är nästan ingen som lyckas sjunga med och det tror jag de såg fram emot.
Jag unnar henne ändå det. Hon måste ha dragit den miljontals gånger. Så jag landar i skadeglädje när jag betraktar alla stackars fans som försöker. De gör ändå sitt bästa. Jag kan ge dom det.