Litteratur

Melissa Schäfer och Fredrik Granath

Bortom isbjörnens rike

Bonnier Fakta

Men den ska nog förstås symboliskt, som allt det som hotar bortom detta rike, i förlängningen av de pågående klimatförändringarna.  

Praktböcker på glassigt papper anses ofta problematiska, glansen anses störa seriositeten vilken man därför antar att författarna undvikit. Photoshoppandet skulle alltså gå på djupet och esteticismen ha fått täcka över etiken och allvaret. Kanske en slags parallell till den pågående diskussionen kring Peter Handke och hans vingliga balans mellan litterärt och politiskt.

Men såvitt synligt undviker Melissa Schäfer och Fredrik Granath den fällan. Deras bok om isbjörnens rike i de arktiska regionerna är både sorglig, allvarlig och vacker. Allom bekant är ju att den kyla som är förutsättningen för deras liv viker alltmer och därmed deras livsrum. Detta är bokens egentliga innehåll och mening.

De allra flesta av oss kommer aldrig att vistas bland isberg och glaciärer, möter vi isbjörnen gör vi det som en beklagansvärd varelse i någon bedagad djurpark, de mer moderna har nog avskaffat denna bild av neurotiserad vildmark. De katatona rörelserna hos Skansens isbjörn från sextiotalet vill ogärna lämna synminnet. Här är deras tillvaro vild och vacker.

Summan av människans hårdexploatering av naturen är att vi därmed också ödelägger oss själva. Vi är själva en del av de stora ekosystem som vi nu med ihärdighet lyckas rubba ur sina cirklar. Vi har skapat en egen geologisk epok som på århundraden komprimerar förändringar som tidigare tagit årmiljoner i anspråk. Den som då, i antropocens tid, blir klämd och skämd kan vara själva skapelsens krona, en ganska utsatt varelse från stäpperna, upprättgående och med driven samarbetsförmåga i all sin svaghet. 

Exit för isbjörnen och hans berg där bortom, exit även för stäppens söner och döttrar?