Tormod är på jakt efter hur manlighet skildras i såväl klassiker som populärlitteratur, alltså allt från ”Don Quijote” och ”Madame Bovary” till Nick Carter och James Bond. Han i frågasätter också på vilka grunder den förkättrade ”kiosklitteraturen” har fördömts.
Mansforskning har inte bedrivits särskilt länge och äger tydligen inte någon högre akademisk status. Tormod är framför allt intresserad av de forskare som använt sig av skönlitteratur som kunskapskälla. Men jag blir inte klok på vad som menas med ”manlighet”, och det verkar inte Tormod bli heller. Det går knappast att klart avgränsa och definiera begreppet.
Läsning kan vara skadlig, har det påståtts. Man kan bli förläst och grubblande. Tormod närläser ett antal romaner, till exempel ”Don Quijote”, en gestalt med tvivelaktig manlighet, som förläste sig på riddarromaner och Flauberts ”Madame Bovary”, hon som förleddes av kärleksromaner. För att inte tala om Nick Carter-böcker och annan ”smutslitteratur” som en gång i världen fick Per Albin Hansson och andra försvarare av god litteratur att framgångsrikt bekämpa dessa böcker.
Litteraturvetaren Ulf Boëthius har studerat Nick Carter-böckerna och funnit att värderingarna är förvånansvärt korrekta i dessa föraktade skrifter. Han hittade varken rasism eller destruktiv kvinnosyn, vilket Tormod noterar med tillfredsställelse. Han ser med uppskattning på sin far och sina farbröder som på vinden i skolhuset i Ängesbyn med ”pirrande förtjusning” smygläste de föraktade 25-öresmagasinen. Men dessa äventyrsböcker stimulerade pojkarnas fantasi och gav dem tillträde till andra världar och mer spännande miljöer.
Tormod tar också Ian Flemings ”James Bond”-romaner i försvar. Ronny Ambjörnson har på lösa boliner kritiserat dessa böcker, menar Tormod, Ambjörnson läser James Bond ”som Hin Onde läser Den heliga skrift”.
Jag delar Tormods uppskattning av en inlevelsefull och identifikatorisk läsart. Om litteraturvetarens intellektuella analyser dominerar litteraturlektionerna i ungdomsskolan, befarar jag att de gör mer skada än nytta. Teoretisk exercis kan förvandla såväl sköna dikter som spännande romaner till grå och tråkig text.
Både litteraturpedagoger och vanliga dödliga kan vänta sig gott utbyte av Tormods sympatiska och väl underbyggda försvar för läsning med fantasi, inlevelse och glädje.