Ödmjuk bandledare hyllades med egen konsert

Han lär ha varit svårflirtad att bli föremål för ett firande av honom själv som solist och bandledare på turné i Norrbotten. Och ”han” är förstås Joakim Milder lika ödmjuk som person som han är distinkt som bandledare. Det blev en fin afton.

Vid Norrbotten Big Bands hyllningskonsert till bandledaren Joakim Milder, medverkade han själv på sopransaxofon i låten Acid.

Vid Norrbotten Big Bands hyllningskonsert till bandledaren Joakim Milder, medverkade han själv på sopransaxofon i låten Acid.

Foto: Andreas Hoffsten

Recension2023-10-29 14:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik

Norrbotten Big Band möter Joakim Milder

Kulturens hus, lilla sal lördag 28 oktober 

Sistlidna sommar ägnade Joakim Milder åt att komponera nio låtar för att fira tio år samman med Norrbotten Big Band. ”En manifestation” som han beskrev projektet och i låten ”Glade” (”Glänta” som en engelskkunnig i publiken sade) med flera kompositioner under kvällen prövade han lite olika uttryck. En kväll som med andra ord gläntade på dörren till framtiden för Norrbotten Big Band. Och vad fick vi då höra? Jo, lite mer av uppsluppna infall, mer av snedsprång från de gängse uttrycken för NBB. Det är ju ett gäng eminenta musiker som – gissar jag – själva säkert är sugna på nya grepp då och emellan. 

Exempelvis i låten ”Acid” som ska tolkas – och här var Milder mycket tydlig! – som ett sätt att relatera till vinäger(!). Ett lite spretigt dissonant stycke med Milder själv på sopransax. Och i ”The Watching Ear” fick vi höra Milder traktera sin sopransax mjukt förföriskt, väl assisterad av Michal Tomaszczyk på trombon och Britta Virves på piano. ”Forest Without Trees” inledde Mats Garberg med fågelfröjdigt flöjtspel som skulle gjort en Enkelbeckasin helt kollrig. 

Efter paus fick vi en varm tolkning av ”Canto Triste” med Milder på tenorsax och ett rasande snyggt trumpetspel av Jacek Onuszkiewicz. Och vågar jag vara lite kritisk så får det bli att många låtar hade väldigt snygga öppningar och elegant avtonade slut – men kunde vara lite oväntat konventionella i sina mittpartier. Men det är en randanmärkning.