Litteratur
Kulla-Gulla (del I-III)
Martha Sandwall-Bergström
Bonnier Carlsen
Hemma hos Karlberg tyr sig barnen till Gulla, som med sitt goda humör och kärleksfulla omsorg lyser upp det fattiga torpet. När Ellen blir sjuk i magsår avger Gulla ett heligt löfte att ta hand om barnen. Men vintern kommer, och svälten står för dörren. Samtidigt finns hos den förnäme patron Sylwester ett porträtt som bär Gullas namn och ansikte. Vem är kvinnan på bilden, och vilken koppling har hon till Gulla?
Böckerna om Kulla-Gulla är klassiker, och när serien nu fyller 75 år bjuder Bonnier Carlsen upp till nyutgivning. Det som möter den moderne läsaren är en hård realism som stirrar oss i ansiktet, i total renons på politisk korrekthet och modern moral. Fattigdom, misshandel, barnaga, elakheter, svält och misär är det som möter Gulla hos Karlberg. Det gamla Sverige stirrar oss likblekt i ögonen:
Det var en tid fylld av slit och möda, av barngråt över förtvivlat värkande ryggar och över späda armar som domnade av trötthet, av hårda ord och snäsor från utpinade, förslitna människoträlar.
Ord och inga visor. I detta sammanhang fungerar Gulla själv som en sorts helgonmetafor, den som genom sitt goda sinne bringar färg inom radien av hennes blick. Visst finns här en och annan kitschig intrig, men Kulla-Gulla är ingen gullig barnbokserie. Det är en arbetarskildring, en Askungen-saga från fattigdomens Sverige.
Serien om Kulla-Gulla är i dag lika aktuell som den någonsin varit. Inte för sin igenkänningsfaktor, utan som ett exempel på god litteratur som lyser med sin kraft, långt bortom sin egen tid.