Konsert
"En dröm, en längtan, en sång"
Nynningen med Matilda Magnusson, sång, Tomas Forsell, gitarr, sång, Nikke Ström, elbas, Bengt Blomgren, elgitarr, Thomas Jäderlund, saxofon, Pontus Torstensson, trummor.
Kulturens hus lilla sal
En konsert med Nynningen är nog för en stor del av publiken en nostalgisk resa tillbaka till ett rödare Sverige, ända ut på allra rödaste vänsterkanten. Jag vet inte hur många som önskar sig tillbaka dit idag, men säkert finns det både bland många i publiken och hos artisterna en delad sorg över den riktning landet har tagit.
Sven Wollter, som hyllas på ett lagom anspråkslöst sätt under kvällen, var med i föreställningen fram tills att han gick bort för två år sedan. Frid över hans minne. Sina kommunistiska sympatier gjorde han aldrig någon hemlighet av.
Men eftersom jag själv är lite för ung för att på något medvetet sätt ha upplevt proggens 70-tal handlar detta för mig om sånger och dikter som jag ser på med öppet sinne, distans och i historisk kontext. Dock är det lite svårt att höra texterna ibland tyvärr.
Det bjuds på material från Kent Andersson, Björn Afzelius, Vladimir Majakovskij, Vysotskij med flera. Det är vackra, tänkvärda, ibland rentav omtumlande sånger, som bärs fram med glöd, intensitet och befriande ursinne av passionerade musiker, ekvilibristiskt saxofonspel och en kontrasterande ung Matilda Magnusson, som jag först uppfattar som det kvinnliga alibit, men som växer mer och mer tills hon tar den plats hon förtjänar.
En fin kväll. Länge leve proggen.