I höst kom hans senaste roman ”Vitt hav” på svenska.
Den vindpinade ön Barrøy på Helgelandskusten är händelsernas centrum i Jacobsens förra bok, ”De osynliga”, som fick lysande recensioner. Hans bästa bok ansåg många. Det hårda arbetet med fiske och småjordbruk skildras, händelserna utspelas åren 1913-1928. Ingrid, som växer upp under den här tiden, är bokens huvudperson.
Det är hon också i uppföljaren ”Vitt hav”. Nu har vi hunnit fram till åren 1944-45. Norge är ockuperat när berättelsen börjar. Ingrid är 35 år och har liksom alla andra övergivit Barrøy och jobbar på en fiskfabrik med att fläka torsk tio timmar om dagen. Men längtan hem blir för stark och hon återvänder till sin som hon tror öde hemö.
En stor båt med ett par tusen människor ombord har förlist utanför ön. Ingrid får senare reda på att det var fångskeppet ”Rigel” som sänktes i november 1944. 2 000 människor fanns ombord, bland dessa tyska desertörer och ryska fångar. Ingrid hittar lik som flutit i land men också en levande man. Hans namn är Alexander. De kan inte tala med varandra men så småningom drabbas de av kärlek. Han lever farligt, tysk militär och deras norska medlöpare kan hitta honom. Och vad som händer med deras relation lämnas öppet för er läsare att ta reda på.
Några av Ingrids släktingar återvänder också till ön. Dessutom tar de hand om flyktingar från städer och byar i Nordnorge som tyskarna ödelagt. Våren 1945 tar kriget äntligen slut och människorna på Barrøy kan hoppas på ljusare tider.
Kriget och de stora världshändelserna finns där i bakgrunden, men Jacobsen skildrar i första hand dessa kustbors vardagsliv. Mycket står mellan raderna. Jacobsen behärskar antydandets konst och litar på att läsaren själv kan räkna ut hur människor är funtade och hur saker och ting hänger ihop. Eller att man – precis som i verkligheten – inte kan reda ut alla oklarheter.
Språket är renskurat, ibland låter det som musik, och översättaren Staffan Söderblom har lyckats utomordentligt. Jacobsens prosa är koncentrerad, några ”transportsträckor” existerar inte. Denna romankonst kan ha hämtat kraft från de isländska sagorna.
Jacobsen har sagt i en intervju att det kan bli en tredje bok om Ingrid och hennes släkt. Det kan hans många läsare hoppas på.