Musik
Norrbotten NEO: Sincerity
Musik av C Backman, F Hedelin, M Leinonen och C Elgh
Solist: Alexandra Büchel, sopran
Dirigent: B Tommy Andersson
Kulturens Hus, Stora salen, fredag 9 oktober
”Sincerity”, lyhört och entusiastiskt dirigerat av maestro B Tommy Andersson, är en enastående välkomponerad klangfest som inleds med Catharina Backmans tonsättning av finländske modernistpionjären Gunnar Björlings ”Syndabekännelse för mänska”, drömskt sirlig och nervdallrande uttrycksfull i sin uppgörelse med den sorts maktfullkomliga potentater – professorer i dumhet och generaler i en inbillad frälsning - som styr våra öden i en värld av krig och terror.
Fredrik Hedelins uruppförda ”Det snöade hela natten”, baserad på fyra kärleksdikter av poeten och akademiledamoten Jila Mossaed, är en stillsammare historia, tycks röra sig i ett tidsligt och rumsligt gränsland mellan skymning och gryning och mellan inne och ute, där slagverk och piano klapprar orosmättat och stråkar och blås låter ett växande ljus tränga igenom fönstrets persienner och gunga i trädens lövverk. Storartat. Därefter följer kvällens enda instrumentalstycke, Minna Leinonens ”Intre” med sitt myller av huffanden och buffanden, slammer och bröt, gnissel och gnyenden, varpå konserten avrundas med titelstycket ”Sincerity”, Christofer Elghs gripande och ibland snudd på primalskrikssåriga reflektion kring Norma Jeane Baker, alias Marilyn Monroe.
Mot en fond av illrött ljus formad till något som både kan föra tankarna till rosor och blodgenomströmmade hjärnvindlingar gestaltas, med utgångspunkt i Baker/Monroes desillusionerade text om svårigheten med att vara uppriktig och sann i en värld av lögner, hennes på många sätt tragiska öde. Musikaliskt rör vi oss från en långsam inledning med spröda klockklanger, stråkdrag över slagverk och summertonsblås rakt in i en luftkonditionerad mardröm av hetsigt pilande klanger och plötsliga tystnader, skarpa som pistolskott.
Och här liksom under resten av kvällen visar sopransolisten Alexandra Büchel såväl sin varmkänsligt virtuosa behärskning av allehanda vokala uttryck – från högstämd skönsång till klagande fågelrop och skrikviskanden – som sin uppenbara skådespelartalang.
Kort sagt: Norrbotten NEO levererar alltid och fredagens återkomst till Norrbottens musikscener var en viktig påminnelse om den musikaliska klenod länet har i ensemblen. En klenod som i dessa för kulturens vidkommande osäkra tider sannerligen inte bör tas för given.