Njutbar musikalisk trädgårdsvandring

Säkert som Amen i kyrkan. När maestro Erik Westberg och hans eminenta sångartropp under fjärde festspelsdagen tar Öjeby Kyrka i besittning vet vi liksom på förhand att det är upplagt för en vokal festmåltid.

Recension2016-06-21 19:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och ”I Afrodites trädgård” är mycket riktigt en musikaliskt utsökt historia ,en njutbar tonal trädgårdsvandring från barock via nationalromantik till samtid.

Kvällen inleds fint och litet överraskande med en sommargrönskande polska av duon Esbjörn Hazelius och Johan Hedin, här arrangerad för kören och kvällens gästsolist, accordeonisten David Wahlén, vars lätt vemodiga bälgklang utgör ett fint komplement till mans-och-kvinnorösternas euforiskt svallande trallvåg. Wahlén får också senare under kvällen tillfälle att briljera på egen hand i bland annat en ytterst smakfull accordeonversion av J S Bachs ”Preludium och fuga i Ciss-dur”.

Som ofta är fallet med körkonserter bjuds även här på en tämligen stor portion nationalromantiska tongångar – litet Wilhelm Peterson Berger, Griegs ”Preludium ur Holbergsviten” och inte minst Hugo Alfvéns enastående ”Aftonen” , en skimrande vokal vävnad som får med beröm godkänt av gåshuden.

Annars är det de mer samtida styckena som framförallt fångar mitt öra. B Tommy Anderssons vokalt krävande ”The Tyger”, som utifrån två välkända dikter av William Blake tar sig an teodicéproblemet, imponerar med sitt dramatiska tonspråk, där kör och accordeon först frammanar en furiös, blodisande stämning, som stod vi öga mot öga med en vild tiger, för att sedan ta oss in i ett tillstånd av kontemplativt lugn.

Litet senare under kvällen trollbinds jag av Jan Sandströms ”Surge, aquilo”, baserad på några rader ur Höga Visan om de väldoftbringande vindar som blåser genom lustgården, kongenialt förmedlat genom körklanger svävande som drakar i vinden. Ett synnerligen subtilt stycke som får en fin pendang i den av Ildebrando Pizzetti tonsatta dikt av kvinnliga skaldepionjären Sapfo som fått ge namn åt kvällens program. En vokal vind genom de många bladen i trädgården på Lesbos, oroliga rörelser i en stor stillhet. Enastående.

När jag går till parkeringen efter konserten hör jag hur en besökare förvånat utbrister att hon inte haft en aning om att en så fantastisk kör fanns i Piteå. Visst är det så. Låt oss hoppas att än fler upptäcker det!

Musik