Musik
Norrbotten Big Band möter Nils Berg
Kulturens hus lilla sal i lördag 23 november
Bandledaren Joakim Milder hälsade sin vana trogen publiken välkommen till Kulturens hus lilla sal med några välfunna och mjukt artikulerade betraktelser över livet i allmänhet och hans ögonsten i synnerhet: NBB. Samt förstås kvällens huvudperson: årets Composer in Residence alias saxofonisten, klarinettisten, kompositören Nils Berg. En av de stora på det svenska jazzfirmamentet därtill med internationell räckvidd. Prisbelönt. Men framförallt en nyfiken snubbe och en fin jazzmusiker. Aftonen blev nöjsam, det kan vi konstatera redan nu.
Ett av Nils Bergs intressen under sin tid med Norrbotten Big Band är gråten. Manlig gråt och varför den sitter så hårt innesluten i oss. Första numret ”Växtvisa” tillägnades gråten. Det blev omisskännliga toner från det vi brukar kalla världsmusik med snygga slingor från visans värld men som ändade upp i en vildvuxen kakofoni. Numret därpå ”Jag far inte mot midnatt” visade tydligt att bandet hade ett helt nytt sound vilket livade upp. Nils Bergs musik är som den kloke Joakim Milder konstaterade; säregen, ”den kan inte förväxlas”. Det ligger mycket i det. Ändå kan jag känna att han bygger upp sina låtar lite som Pharoa Sanders där orkestern i olika sektioner och med varierade instrument i träblåset lägger olika färger och ingångar som repeteras där Berg eller andra ur bandet gör improviserade soloinsatser. Musiken blir på något sätt mer av ett slags musikaliskt tillstånd. Och Berg själv spelar studsigt med mycken energi och blueskänsla. Att han kan sin Stan Getz kan vi utgå från och nog finns där en knivsudd Ben Webster också, inte minst i torrblåset med markerat vibrato.
I ”Skånsk gråtlåt” sjöng till och med musikerna, eller nynnade tonande stämningsfullt. Jan Thelin hade plockat med sig en kontrabasklarinett med ett sound djupt som Marianergraven. Robert Nordmark lirade ett vasst solo i fina ”Dom svävar över myren” där även Nils Berg hade en förföriskt nästan dansant duett med trummisen Sebastian Ågren.
Lite oväntat fick vi höra orkestern spela samman med Hasse Alatalo på inspelat band sjunga ”Mordvisan” från Arjavaara by. En av många livgivande överraskningar denna afton.