Så har någonting äntligen fått Anna Ternheim att komma till Luleå för att spela igen. Senast var 2011 då hon turnerade tillsammans med David Ferguson, en ljudtekniker som hon träffade i Nashville och som sedan kom att åka runt med henne i Europa i tre månader. I kväll gör hon sin enda Sverigespelning för i år, på Strandscenen på Gültzauudden, med havet och himlen som backdrop bakom en genomskinlig scenvägg. ”Om jag kunde ta med mig den här backdropen när jag turnerar så skulle jag vara rik” säger hon lyckligt. Det är sedan tidigare känt att Anna Ternheim tycker om att spela i Luleå och att hon gärna avslutar sina turnéer här.
Så ställer hon undan gitarren och sätter sig vid elpianot och spelar Girl laying down och allt blir till ångestfyllt hamrande på tangenterna och ett sug i magen, där allt det undangömda sitter. Tyvärr distar ljudet samtidigt till en obehaglig punkt. Några låtar in på konserten kommer åtta år gamla Today is a good day och Ternheim replikerar ”och det ska jag säga, att i dag är en jävligt bra dag, då jag får vara här och spela för er”. Det är en jävligt bra dag för oss också Anna, du är fantastisk.
Leaving on a mayday framförs a cappella och det är först nu det blir intimt på riktigt. Själv tycker jag att Ternheim är som bäst precis så här, ensam på scenen med några gitarrer och ett piano. Så avslutar hon med Shoreline följd av My secret och bortsett från det dåliga ljudet skulle jag säga att vi når fulländelse där på stranden.