Litteratur
200 svenska sevärdheter från andra världskriget
Lars Gyllenhaal
Lind & Co
Sarajevo, Minnen från en belägring
Jasenko Selimović
Bonniers
Vi ärver minnena av krig och några gånger stegras minnena till det återuppväckta kriget. Två böcker under sommaren går att kombinera i en läsning om kriget som aktuell och historisk praktik.
Jasenko Selimović skriver om den fasansfulla erfarenheten av krigets Sarajevo, en fyra år lång belägring under 1990-talet med mer än 10 000 döda. Ett europeiskt drama på en kontinent som börjat tro att kriget verkligen var ett kulturarv, må vara mörkt och allvarligt, men dock. Och som därpå får ett storskaligt sönderfall, en avgrundsnationalism med massakrer, lägerdöd och krypskyttar som ständiga inslag. Boken har fått stadens namn, en stad som utplånades i samma process som utplånade det forna Jugoslavien.
Hans krigsskildring är lågskalig, utgår från privatliv och kärlek i en belägrad lägenhet i en belägrad stad. De hukande människorna som sprang vardagsärenden blev sinnebildliga. Efter flykten väger han 50 kg på sina 194 centimeter.
Kan Lars Gyllenhaals bok om 200 svenska sevärdheter från andra världskriget ställas parallellt till den bosniska erfarenheten? Minnesmärken genom hela vårt land, det som ibland skälls som ”fredsskadat”, detta vidriga begrepp som märkligt nog blev tillhygge i diskussionerna om valet av coronastrategi.
Jo, det låter sig göras, Gyllenhaal är ärlig, redovisar föremålen från koncentrationslägret Ravensbrück på Kulturen i Lund lika samvetsgrant som Hitlers överblivna granitblock utanför Oskarshamn, och naturligtvis tyskmagasin i Luleås utkanter. Bilder av ubåtar, störtade bombplan och minnesstenar över döda, men ingen krigsromantik, bara ett stort krig som liksom hälsade på av misstag innanför landets gränser.
Vi minns och vi glömmer, vi använder nationell identitet för frihet och för ofrihet. Historien är en mångsidig, men nyckfull historielektion. Inte många i Sverige kan erinra sig ett betydelsefullt årtal på 1300-talet, inga monument heller. För serberna blev ett slag 1389 en mytisk men hettande påminnelse om vikten att massakrera muslimer. Och att krossa en delnation i unionen. Slaget på Trastfälten.
Bättre än att hålla sådana minnen levande vore, föreställer jag mig, att bygga lagom engagerande små museer åt dem. Dammigt grå och måttligt ihågkomma gör minnen av forna fältslag minst skada. Dåtidens dårskap ska aldrig uppamma nutidens.