Litteratur
Erling Johansson – Porträtt
Mailis Stensman
Edition Apel
Utgåvan från Barents Publisher är naturligtvis ett streck i räkningen men med en redan förberedd presentation av Erling Johanssons omfattande porträttkonst beslutade man efter moget övervägande och en absolut önskan från Johansson själv att ändå genomföra utgivningen. Johanssons konstnärskap har genom åren byggt på en minst sagt omfattande produktion av bjärta porträtt av mer eller mindre kända personer, inte sällan målade inför publik. Det är lite förvånande att Edition Apel satsar så stort på just den sidan av hans så kvantitativa produktion där han börjat upprepat sig själv, blivit stilkonservativ och slutat att överraska. I grunden är han en egensinnig och originell konstnär som ofta, vad avser porträttproduktionen, blivit något av sin egen epigon. Men det måste också sägas, alla brödbilder till trots, att ibland lyfter det verkligen, exempelvis i en del av porträtten av konstnärkollegan Erland Cullberg eller i porträttet av Stig Larsson.I många av Erling Johanssons tidiga bilder kan man även se en briljant målare.
Johanssons porträttkonst bygger på hans goda teckningsförmåga. Han har på samma sätt som en karikatyrtecknare öga för det väsentliga dragen i ett ansikte men det är ofta som själva måleriet blir mer färgläggning än just måleri. Erling Johansson säger visserligen själv att han går längre än till enbart avbildning och påstår sig se det själsliga hos modellen och sålunda i form av prismatiskt brutna färgfält, gestalta egenskaper som levandegör modellens inre liv. Detta låter sig lätt sägas och kan inte motbevisas eftersom det är knutet till påståenden om utomsinnliga kunskaper och att folk gärna vill ha någonting att tro på. Man brukar säga att vi människor är mer lika varandra än vad vi är olika, vad vet jag, det är kanske därför färghållningen i Erling Johanssons otaliga kommunalrådsporträtt är så lika varandra.
Texterna i boken varvas mellan citat av Johansson där han själv berättar om sin kallelse och sina förmågor. Häri ligger berättelser om mer eller mindre schamanistiska utomsinnliga erfarenheter och själsresor, kryddade med en rejäl dos av mystik och vildmarksexotism. Detta varvas med smått förbindliga vittnesmål från avporträtterade bemärkta personer som suttit modell. Jag tror inte det är en tillfällighet att valet av Johanssons modeller ofta tillhör nomenklaturan. Det är ett allmänt känt faktum att kändisskap säljer. Titta bara på omslagen på veckopressens utgåvor i tidningsställen. Sådana bilder är bra marknadsföring eftersom de bekräftar både den avbildades som avbildarens anseende. Det är ett sätt att odla sin ”maniera”, sitt varumärke.
Boken avslutas med en biografisk översikt där tidningsklipp och anteckningar beskriver liv och verk. Bland dessa bidrag kan skriftställaren inte låta bli att även recensera Barents Publishers utgåva. Man kan konstatera att det råder delade meningar om fenomenet Erling Johansson och delar av hans konstnärskap. Vad som överlever till framtiden återstår att se.