Dessa olika företeelser kan aktörer i det omkringliggande samhället ha intresse av att påverka.
Om en aktör inte är nöjd med verkligheten kan den vilja ändra bilden av den. Verkligheten i sig är nämligen oftast för svår att ändra.
Denna motsättning mellan verkligheten och bilden av den skildras med hjälp av ett halvdussin händelser i amerikansk politik de gångna årtiondena.
Det första är från då Ronald Reagan var president. Att han som skådespelare kom att uppträda på ett sätt så att han framstod som den perfekte presidenten är en sak. Men USA under hans styre agerade också på en rad områden. Ett av dem var utrikespolitiken i Mellanamerika, i El Salvador och Nicaraguas närhet.
Både gällande mord i El Salvador och Iran-Contrasaffären med sina vapenaffärer och penningöverföringar ville inte USAs statsledning att verkligheten skulle få sätta sin prägel. USAs ledning under Reagan föredrog en tillrättalagd bild i de två fallen.
Didions ytterligare fall är primärvalen 1988, då Michael Dukakis blev Demokraternas presidentkandidat och Georg H W Bush ("senior") blev Republikanernas.
Primärval, som de 1988, blir lätt ett skådespel som följer en dramaturgi och kopplar loss från verkligheten och väljarna och deras intressen, frågor, önskningar, åsikter, framhåller Didion.
Republikanen Newt Gingrich, kongressvalvinnare 1994 och talman i representanthuset, och hans politiska agerande är också ett av fallen, liksom Bill Clinton i främst presidentvalet 1992 samt i Lewinskyskandalen. Och så kritiserar Didion Bob Woodwards journalistiska metod.
Det är hans användande av källor som talar för att det är han som är problemet. De vill ställa sig i en viss dager, bra eller neutral. De har egenintressen. De är ofta att någon eller något annat ska vara det negativa, en syndabock.
Woodwards sammanställning av källors utsagor ger därmed inte verkligheten utan en bild av den. Bilden kan vara delvis överensstämmande med verkligheten, men har svårt att bli helt identisk med den, menar Didion.
I ljuset av utgången av presidentvalet i USA, där Hillary Clinton fick 2,8 miljoner röster fler än Donald Trump men där den senare vann enligt valsystemet, ger Didions resonemang om att verkligheten och bilden är olika och att bilden tenderar att segra över verkligheten något att fundera över.
Trump har ju tagit det ett steg längre och skapar gärna sin egen verklighet, en bild som passar honom.