Litteratur
Doppelgänger
Författare: Naomi Klein
Ordfront förlag
Underrubriken i Naomi Kleins nyss utkomna ”Doppelgänger” lyder: ”En färd genom Spegelvärlden”. Och med spegelvärlden menar Naomi Klein den obskyra värld av Fake news och antidemokratiska rörelser med en uppsjö av konspirationsteorier där Donald Trump, Steve Bannon inklusive den kvinna som fungerar som ett slags utgångspunkt för bokens berättelse; Naomi Wolf är tre centrala gestalter. Och med Naomi Wolf har hon förväxlats som ”dubbelgångare”. En tidigare stridbar feministisk skribent som fick sitt genomslag med boken ”Skönhetsmyten” 1990 men som nu lierat sig med den högerpopulistiska flanken, som exempelvis QAnons extremhöger där Donald Trump fungerar som husgud.
Naomi Klein skriver flyhänt och underhållande, hon reflekterar till synes spontant utifrån olika aspekter runt de ämnen hon belyser. Genombrottet kom 1999 med ”No Logo” som i ett drag placerade henne i centrum av den samtida samhällsdebatten, inte bara i USA och Kanada där hon numera bor. ”Chockdoktrinen” (2007) tog pulsen på en ohämmad råkapitalism ur ett vänsterperspektiv. Hon har skrivit kritiskt om Israels politik och behandling av palestinierna vilket hon som judinna fick ta emot dödshot för. På senare år har Naomi Klein mest fokuserat på klimatkrisen (hon hyllar Greta Thunberg för hennes retoriskt briljanta ”Bla, bla, bla – tal) och samhälleliga förändringar i spåren efter pandemin och de antivaccinationskampanjer som tog fart då.
Bland antivaxare växte fram idéer om en Matrixliknande tillvaro med vaccinet som ett sätt för ”Den djupa staten” att ha koll på befolkningen via injicerade spårämnen. Det finns ingen hejd på fantasin när det gäller att formulera en alternativ verklighet, när förnuftet slängs på sophögen. Naomi Wolf påstår i en podcast i juli 2022 (Kristina Borjesson show) att ”lipida partiklar i mRNA vaccin … tar sig in i hjärnan och i hjärtat och liksom klistrar igen dem” och som grädde på moset tanken om att även ”den våglängd som är kärlek” är utsatt för igenklistringen. Med liknande tankar sitter Naomi Wolf hos Steve Bannons podd ”War Room” liksom hos Tucker Carlson på Fox News och lägger ut texten kring vänsterns sätt att styra världen mot katastrof. Man häpnar.
Klein ställer sig frågan hur någon – exempelvis Naomi Wolf – så radikalt kan ändra sin politiska tillhörighet. Något som har präglat 2020-talet där många framstående liberaler och vänsterdebattörer girat högerut. Något egentligt svar får vi kanske inte förutom storstadens stress och uppskruvade tempo, de ständigt närvarande skärmarna och andra biverkningar i ”kapitalismens nekrotech-fas” (nekro = som har med död att göra). Nu är inte Naomi Klein naivare än att hon inser hur bitvis nära hennes egen samhällskritik kan ligga konspiratoriska idéer. Realpolitik – och inte minst den amerikanska – har många cyniska sidor. Så som USA:s inblandning i kuppen i Chile 1973 och fördenskull vad som nu sker i Gaza inklusive Israels massiva våld. Dock menar Klein att alla de konspirationsteorier som lanseras måste kunna beläggas från minst en källa. Sen pekar hon också på ack så mänskliga tillkortakommanden, på narcissism, på sociala mediers starka påverkan.
Styrkan i Naomi Kleins ”Doppelgänger” ligger inte så mycket i enstaka nya rön och särskilt djuplodande resonemang utan i bredden, i hennes förmåga att pedagogiskt klart måla upp och tydliggöra sammanhang så att vi vanliga dödliga hänger med.