Litteratur
Om jag skulle predika idag
Författare: Gunnar Sjöberg
Bild: Lars Segerstedt
Ordfirman
Man vill ju inte hamna i sällskap med humanisterna, den där mekanikersamlingen, vill minnas att Strindberg kallade den sortens materialism för ”veterinärfilosofi”.
Hursomhelst har jag läst en liten postilla av Gunnar Sjöberg, en av stiftets mer omtalade, och kanske också mer omtyckta präster. En slags alternativ predikosamling ”Om jag skulle predika idag” med bilder av Lars Segerstedt. Korta reflexioner över kyrkoårets varje söndag. Ni kanske inte är bekant med ordet postilla förresten? Det är en av dessa småroliga latinförvillelser som egentligen betyder ”post illa verba textus” - ”efter dessa textens ord”. En kommentarssamling till bibeltexterna, oftast årvis samlad. Luthers postilla i träpärmar tronade i många bondehem, förr ofta hårt läst och smutsad.
Jag försökte läsa Luther i tonåren, lärde mig åtminstone tyda gotisk frakturstil för resten av livet, men den teologiska fästningen kunde jag inte inta. Sjöberg är tillgänglig, han är trevlig och humanistisk. Etiken är tydlig och uppbygglig, den teologiska omgivningen är fortfarande lika otillgänglig för mina begrepp. Han är färgglad och positiv, skriver om nåden, om försoning, om tidsord som ledarskap eller drömmen om framgång.
Kritiken hamnar i självmotsägelser. Jag tycker inte om humanisterna eftersom de kräver rationalitet av det som är mystisk övertygelse, men letar själv efter rationalismen hos Sjöberg. Jag kan acceptera den bästa poesins förmåga att framkalla känslan för sådant som vi egentligen inte kan uttala oss om men blir störd av det religiösa system som hävdar ungefär samma sak, lite mindre välformulerat kanske. Mystik i dikt går bra, i kyrkan blir det egendomligt.
Kanske beror det på utanpåverket, på den ohyggliga tyngden av tusen års teologi, kyrkans maktmissbruk, orättvisorna, guldkorsen. Kanske beror det helt enkelt på Kyrkan, denna historiska normerare av makt och tanke. Avskräckningseffekten och insikten om vad som gjort hela västerlandet till vad det är.
Och varande ett av dessa Guds barnbarn vet jag ju att den gamla tron dessutom måste hållas på distans, om den nya övertygelsen ska upprätthållas. Den där som en annan tysk så vackert sammanfattade och vars frihetlighet gällt allt sedan dess: "Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet.”