Litteratur
Sofia Jannok
Mögelgumman
Vilja förlag
Lásse och Heaika, två samiska pojkar i nioårsåldern, är på fjället för att vakta en renjord och överraskas av dimma. De är dessutom vilse då hundarna som spårar renar försvunnit. Pojkarna är också på främmande marker sedan tvångsförflyttningarna från norr placerat dem långt söderut i Sápmi. Lásse och Heaika är osäkra på hur de ska läsa av naturen och tiden.Ute är det höstvinter och de måste övernatta utomhus. På morgonen innan de ska ge sig av i dimman, får de ett oväntat besök. Det ska komma att rädda livet på dem. De kallar gästen Mögelgumman.
Novellen ”Mögelgumman”, som är på svenska och med ord från flera samiska språk invävda, vänder sig till unga vuxna och vuxna. Den är spännande men främst en barndomsskildring om ett främmandeskap som rör vid såren många av 1900-talets samiska barn vittnat om. Lásse, berättaren, som tvingats att växa upp onödigt tidigt och bli renvaktardräng i en annan familj. Nio år gammal är Lásse, som han säger, därför inte längre någons barn.
”Mögelgumman” skrevs ursprungligen som en novell för Sveriges Radio med titeln ”Guohp' áhkkhu”, och sändes i uppläsning av Jannok själv. Både i original och i denna bearbetning för förlaget Vilja som ger ut lättläst litteratur, är ”Mögelgumman” en tät och andlös text; att vara vilse på ett främmande fjäll i dimma. Kan det bli tystare?