Musik
En musikalisk resa genom tid och kultur
Med Brusk Zanganeh, violin och Sergio Escalera, piano.
Verk av César Franck och folkmusik från Mesopotamien.
Luleå Kammarmusikförening på Kulturens hus, onsdag 20 mars
Man inledde med Gabriel Faurés trånande drömska pärla ”Après un rêve”. Sen var det dags för César Francks vackra paradnummer; sonat i A-dur, ett stycke som tillhör standardrepertoaren på de stora estraderna världen över. Men även alltså i Kulturens hus Lilla sal i ett trivsamt arrangemang av Luleå Kammarmusikförening. Och visst blev det en fin stund för den tappra skara som trotsade snön. De två inledande satserna kändes mer som en introduktion till Francks harmonik där det kraftfulla växlade med spindelvävstunna, smeksamma melodier. Marcel Proust lär ha älskat sonaten för dess längtanstyngda vemod och där de avslutande satsernas daggfriska moll/dur skiften med rasande löpningar över strängar och klaviatur tonade ut i tassande tystnad. Tekniskt fullfjädrat – det är långt ifrån ett lättspelat stycke – rent och klangfullt.
Efter pausen hamnade vi rakt ner i vår civilisations vagga, landet mellan floderna Eufrat och Tigris. Där finns en rik musikskatt kryddad med folktoner samt arabiska och persiska influenser. Vi fick höra verk där vår 12-tons skala (som utgör en oktav) var ersatt av en skala med ytterligare halvtoner mellan våra halvtoner – svårt att förklara, lättare när Brusk Zanganeh demonstrerade på sin fiol. Hur som, plötsligt vecklade ett nytt musikaliskt landskap ut sig, men med samma känsloregister av längtan, berusning, lust och sorg.
Det kurdiska stycket ”Shelera” gick exempelvis i ojämnt poängterad 5/8 dels takt. En kärleksballad av Hesen Zirek byggde på en skala med 1,5 ton intervall. Jerevan födde Ajemyans ”Dzaghgadz Baleni” (Körsbärsblom) rymde mycket av den längtan det armeniska folket har efter ett eget hemland. Finns för övrigt inspelad på cd:n ”Trnotsi” med Brusk Zanganeh och Sergio Escalera.
Konserten rundades av med ett par verk av armeniern Edvard Baghdasaryan, bland annat den rejält frejdiga ”Rhapsody”, svårfångad musik men med ekon av Rachmaninov: stor dramatik, svällande ackord, melodiskt välmöblerad och med en violin som letade sig upp i de högre rymderna på svindlande sytrådstunna slingor.