Kriminalroman
Släckta liv
Författare: Karin Färnlöv Clarin
Förlag: Ekström & Garay
Ekorren, en gruppbostad för ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar, brinner ner till grunden. I askorna återfinns unge Sebastians kropp. Markus Ljunggren, kriminalkommissarie vid Gällivarepolisen, har tidigare jobbat på boendet och känner många av ungdomarna personligen och tar branden hårt. När chefen och mentorn Sven i samma veva blir sjukskriven börjar Markus privatliv svaja. Samtidigt väcks misstankar om att branden inte varit någon olycka, och Markus och hans kollegor börjar utreda branden som mord.
”Släckta liv” är den andra delen av Karin Färnlöv Clarins ”Mord i Gällivare”-serie. Denna uppföljare är mörk historia om utsatthet och sexualbrott. Karin Färnlöv Clarin är duktig på att hitta en mörk stämning som kan kopplas till Norrbotten och specifikt orten Gällivare. I den första boken utgjordes denna av historiska händelser i form av självmord bland unga i Malmberget. I ”Släckta liv” handlar denna stämning istället om en sorts allmän övergivenhet, en hopplöshet som ligger inbyggd i Norrbottens ensliga fundament.
Trots det mörka temat för berättelsen är ”Släckta liv” något av en slow-deckare, vilket också gäller för den förra boken i serien. Tempot är långsamt och metodiskt och stort fokus läggs på karaktärerna och deras inre liv. Kanske lite väl mycket. Markus Ljunggrens svajiga känslor skildras ingående och stundtals känns det som att författaren letar en galge att hänga upp dramatiken på. Det känns stundtals påklistrat och krystat.
Liksom i den första delen finns i ”Släckta liv” en sorts trevlig pedagogik. Karin Färnlöv Clarin guidar läsaren genom kommunala regelverk och statlig byråkrati och får polisarbetet att kännas trovärdigt. Som i ”Fjällmorden” finns här en lågmäld metodik där författaren med osynlig hand för läsaren obevekligt framåt mot berättelsens slut. Det nedtonade tempot blir hos Färnlöv Clarin inte ett störningsmoment, utan snarare en sorts mysfaktor. Det är en plats för läsaren att vara i.
”Släckta liv” är en kriminalroman som lämpar sig för duggregn, raggsockor och te. Trots det mörka temat hittar Karin Färnlöv Clarin en lugn berättartakt där människor och relationer får ta plats i en övrigt så mordfokuserad genre. Den stressade läsaren med fäbless för högt tempo göre sig icke besvär. Den som däremot gillar mjuka kriminalromaner där orten och människan får ta plats kommer nog att gilla Karin Färnlöv Clarins nya Gällivaredeckare.