En utvecklingsroman som följer en ung man genom fyra olika generationsutvecklingar, eller kanske -utväxlingar vore ett sannare ord?
Samma kropp, olika liv. Och vilka liv sedan, deras berättelse (detta utpinade ord) bär hela 1900-talet, fyra pojkar Ferguson som är lika med världen i sin komplexitet.
Förfäder och släkt, immigrantblommor som slår ut i den kargaste mylla, eller helt förutan mylla, ända från begynnelsen. ”Ikh hob vargessen” svarar den utmattade judiske Reznikoff på immigrationstjänstemannens fråga varpå han genast namnsätts till Ferguson, det hördes ju nästan tydligt. Från Minsk till NY med etthundra rubel insydda i rockfodret. Efter några om och men skjuts han ihjäl när han arbetar som säkerhetsvakt i en lagerlokal för skinnvaror. Året är då 1923 och han har redan reproducerats sig fullnog för att göra en släkt och romanen rullar igång som en väldigt invasionsarmé.
De fyra Ferguson utvecklas längs egna spår, med unika ungdomar, kärlekar, skolor och karriärer. En är märkligt lik författare Auster, och det var väl meningen. Det är hela tiden magnifikt, en storartad fresk över Amerika och ödet, men det är också utmattande att ständigt höra detta rasslande dån när historiens vagn går över söndermalda, i den mån den inte bär dem fram till lite rimligare liv.
Kalla kriget, Marin Luther King, Vietnam, privatliv, yrkesliv. Konvulsioner som fortplantas genom denna enorma text om nästan allting, den är megaloman, den missar ingenting, den är lika fylld av detaljer som den är exakt i de stora linjernas berättande.
Herregud vilken bred flod att stiga ner i och ändå behåller Auster en finkalibrerad känsla för livets sårbarhet genom alla 950 sidorna. Hur kan man kort och koncist sammanfatta en roman som förenar närperspektiv med allsmäktighet?
Det kan man inte, man flyter med i den floden, och den är ju som bekant aldrig densamma. Enda trösten är att de olika personerna 4-3-2-1 lever som separata draman i det stora bokblocket och kan läsas var för sig, som den ganska troliga romanen om hur en ung man utvecklas i det som blev den enda kvarvarande supermakten under 1900-talet, USA.
Så slutar alltså boken med att den fjärde Fergusson åker till Paris och tillbringar fem år på rue Descartes med att skriva en mycket tjock bok om de fyra Fergusonarnas öde, en bok på närmare ettusen sidor. Vad som inte står är att den till svenska är fullständigt lysande översatt med den där följsamheten som gör att språket verkar helt ursprungligt svenskt.