Teater
Osäkerhetens tid
Dramaten Play
Och så har skett, tjugo bidrag på mellan 2 och 6 minuter vardera. Allt kan beskådas på Dramatens hemsida.
Sverige är förändrat i grunden – vi får inte träffas, arbetsplatser slås igen liksom teatrar och konsertlokaler. Kulturen förtvinar och vi är många som känner oss isolerade. Vem vet hur länge detta skall pågå? Vem kan sia om när gränserna öppnas och vi kan börja andas – och beröras?
Men, man tager vad man haver och det stavas digitalt. Det är en brokig samling monologer med skiftande uttryck, kvalitet och angelägenhetsgrad. Men det är ärligt och rättframt och längtan efter en publik vibrerar i de flesta bidragen.
Men några sticker ut, exempelvis Giron Sámi teáhter med ”Var inte rädd lille bror” där Åsa Simma läser Nils-Aslak Valkeapääs starka text om alltings samhörighet och kamp för överlevnad. Även sjukdomar vill liv till varje pris. Det är en fascinerande och djupt existentiell text med poetisk udd. Från Malmö stadsteater kommer Felicia Ohlys ”Jag ringde Anna-Karin”. En rapp djupdykning ner i ett här och nu – Sandra Stojijkovic har en frenesi som gör att man tror på varje stavelse. Norrbottensteaterns bidrag heter ”Drottningens tal”. Det är teaterns husförfattare Rasmus Lindberg som svängt ihop en lustiger dans – ett slags metapjäs om teaterns vrållängtan efter att få förmedla känslor och tankar. Nora Bredefeldt som Victoria får inte en syl i vädret inför sitt tal till nationen sen kungen trillat av pinn eftersom regissören (Linda Wincent) ständigt avbryter. Humorn piggar upp.
Julia Jonsson på Västerbottenteatern har skruvat ihop en vass satir över alla förståsigpåare som vet allt och lite till om denna basilusk kallad Corona. Vi har alla stött på dem: scoutpräktiga korpralstyper som vakar över folks moral i ”Spanaren”. Teater Halland i Varberg visar ”Jag tar fucking studenten” av Anna Sjövall där Iskra Kostic’s trumpet besvikna student berövas utspring, bilflak, hela hennes längtan grusas till ett ingenting. Från Dramaten ser vi ”Osäkerhetens tid” av Athena Farrokhsad där Ingela Olsson briljant för oss in i osäkerhetens landskap med hunger och hamstring. Och vi famlar efter mening.
Sammantaget en bild av att teater-Sverige där lustan inne i de stängda teatrarnas skrymslen och korridorer pyr och vill ut. Nu sker det digitalt än så länge men det visar likt förbaskat att teatern är vid god hälsa. Ta en titt själva!