Litteratur
Tora Mollskoga
ur vattendjurets mage
Black Island Books
Poeten bor i skogen upplyser förlaget om, och där bor också många av hennes dikter. Men det är inte tal om enkelt naturbeskrivande. Mollskoga har andra ambitioner.
Vad är det för vattendjur hon skriver om? Jag tror att det rör sig om urdjur som levde i havet för så där 500 miljoner år sedan, och som alla djur och människor härstammar ifrån.
Läsaren får följa diktprojektets olika faser. Den första har rubriken ”återvända”. Diktjaget vill återvända till ”den långsamma tiden”, till en tid för så länge sedan att det är meningslöst att tala om sekler eller millennier.
I de följande diktcyklerna med beteckningarna ”driva” och ”utgräva” fortsätter poeten att söka den mänskliga existensens ursprung: ”en gång var min kropp ett universum/jag var vilja, var ett vattendjur”.
Det är ett mödosamt undersökande arbete som diktjaget bedriver, men i de sista dikterna med rubriken ”genomlysa” skymtar till slut ljus i mörkret, kanske en sorts befrielse eller hemkomst i tillvarons skog: ”jag är åter/där jag föddes…vingslagen följer mig/ vidare i natten/fläktar som ljusstrimmor/i det grantäta mörkret”.
Mollskoga gör det inte lätt för vare sig själv eller läsaren. Men även om många rader förefaller dunkla, så är det lätt att fängslas av bokens musikaliska poesi med allitterationer och böljande rytm. Det är en intresseväckande debut. Kanske når hennes poesi fram till större konkretion i nästa samling.