Musik
Norrbotten Big Band och Ale Möller
Black Box, Studio Acusticum
Fredag 24 september
Så lämpligt då att detta mytiska väsen fått ge namn till den svit som länsstorbandets musikantiska fullblod frustande galopperar sig igenom med oförliknelige Ale Möller vid kuskbocken. En galoppfärd rätt in i publikens hjärttrakter, ut i världen, upp i luften och ut i rymden! Groovet är stratosfäriskt och ”the sky is the limit” när svensk folkton i Möllers magiska multiversum möter råfunkigt afrobeat, jazz, latinsväng och allsköns klangfröjder med ungefärlig hemvist någonstans mellan Balkan och Mellanöstern.
Mellan bautaös-passen återfår vi vilopulsen via lyriska höjdpunkter som ”Lanterna” med blåset som ljusspeglingen i ett sommarkvällshav där en mäktig fartygskonvoj drar fram, och i mitten av kvällen krokar tidsåldrarna arm i ”Razp” där Danne Johanssons futuristiska klingande synthtrumpet svävar som ett rymdskepp över det tonala monsunregn som tillhandahålls av Ale Möllers urgamla hackbräde, Rafael Sidas congas, Sebastian Ågrens trummor och Britta Virfves´ piano.
Vi hinner också stifta bekantskap med några av de ”hesa, ledsna pinnar fulla av kärlek” som ryms i Möllers digra instrumentförråd, däribland kaval, ett turkisk-balkanskt blåsinstrument vars melankoliska klang möter film noir-blås, lerkrukesmatter och speedad mungiga i ett deckarfilmstufft stycke.
Litet senare följer vi en trolskt lockande sälgpipa in i en dunkelstilla skog, varpå vi kastas in i ett vildsint skumpande ekipage fullastat med överförfriskade elefanter på rymmen från en cirkus. Clarinon, en av Möller själv konstruerad ljudande artefakt (huvudsakligen bestående av en bensinslang och ett klarinettmunstycke) sätter en sjöfågelsklagande grundton på en hymniskt storslaget stycke innan kvällen avrundas med balkandundrande ”Veum”, anförd av ystert duellerande slagverksduon Rafael Sida och Sebastian Ågren.
Stående ovationer, handklapp, fotstamp och – såklart – ett extranummer i form av högeligen årstidsanpassade ”Höstjägaren”, en milt tangovemodig ljuvlighet tillägnad Ales farfar och tryfferad med melankoliska dragspelstoner, istappspiano och Michal Tomaszczyks ursnygga trombonsolo. Tack och bock!