Miho Hazama är japansk kompositör och dirigent, bosatt i New York, chefdirigent för Danska radions Big Band och permanent gästdirigent för Metroploe Orchestra, en hybridorkester för jazz, storband och symfoniorkester med bas i Nederländerna. På lördagskvällen dirigerade hon Norrbotten Big Band och Nordiska kammarorkestern i Kulturens hus.
Norrbotten Big Band möter Miho Hazama och Nordiska Kammarorkestern
Plats och tid: Kulturens hus 29 april klockan 19
Program: Miho Hazama: Run, Maria Schneider: Green Piece, Duke Ellington: Black, Brown and Beige, Harbie Hancock: Maiden Voyage, Miho Hazama: Nature Worship 1. Sky 2. Ocean
Dirigent och arrangemang: Miho Hazama.
Nordiska kammarorkestern är en professionell orkester med säte i Sundsvall. Norrbotten Big Band är dito i Luleå. Miho Hazama är en japansk kompositör och dirigent, bosatt i New York.
Hon startade sin karriär inom konstmusiken, men har mer och mer övergått till jazzscenen. Enligt programbladet ser hon på mötet med orkestern och storbandet som en milstolpe i sitt livsverk, en chans att bygga och utveckla den symfoniska jazzscenen.
Med elegans och exakthet och leder hon graciöst den stora skaran musiker, ofta med ett leende på läpparna ser jag när jag smiter fram på sidan för att fotografera. Hon är den givna stjärnan ikväll, starkt lysande, även om publiken mestadels bara ser ryggen på henne.
Tänk att ha all den här musiken inom sig, jag är så imponerad, det glittrar om hennes arrangemang. Samtidigt finns en stor behållning i att se så många professionella musiker på samma scen.
Nordiska kammarorkestern är en professionell orkester som i Region Västernorrland och har sitt säte i Sundsvall möter Norrbotten Big Band och Miho Hazama i Kulturens hus. Konserten ingår i Jazzserien.
Verket av Duke Ellington, för att nämna något, är nog bekant för många. Det påminner om filmmusik med olika scener som framförs. En innerlig melodi som leder tankarna till afro-amerikanska spirituals, övergår ögonblicket efteråt i dansant jazz, sprittande av glädje. Hela orkestern sätts i febril aktivitet och jag leker med tanken att någon ska komma in och köra ett nummer med steppdans.
Miho Hazama är en stark lysande stjärna ikväll, menar recensenten.
Första delen av konserten känns ändå ganska städad och sofistikerad och berör mig inte så djupt. Men efter pausen händer det något. Den blommar ut och växer. Det är också nu vi får höra Miho Hazamas nyskrivna verk "Nature Worship".
Hon berättar att hon förberedde sig för projektet genom att titta på bilder från norra Sverige och inspirerades av naturen. Det handlar om himlen och havet. Här visar hon ut i varje por vad hon menar med "symfonisk jazz". Ja, det känns faktiskt som att det är hon som definierar begreppet. Musikernas förmågor, samspel och soloinsatser utnyttjas till fullo. Det är vackert och svindlande, det är rytmer man inte trodde fanns, det något att förlora sig i.