Musik
Midvinterfolk 2020
Kulturens Hus, Lilla salen
Gråttfolk, Ack och Ve, Leyli, Celine och Simon
Konserten klockar in på den respektabla, men lite för långa tiden, 4 timmar och 15 minuter. Ett dubbelt maratonlopp alltså. Kan låta arbetsamt för både artister och publik, men tack vare två pauser och ett gott humör från scenen, kändes det ändå uthärdligt. Dock, här kommer ett råd från en lekman!
Försök anlita någon vän med producentegenskaper. En människa som kan gå igenom konsertens alla delar för att se om man kanske kan strama åt här och där. Jag förstår att alla deltagande grupper vill visa upp sin repertoar, men kanske inte hela repertoaren samtidigt.
Skicklighet och livfull energi fanns det gott om i ensemblen Ack & Ve. Ett gäng elever från musiklinjen på Framnäs som med vallvisor, norska och romska låtar, visade upp en bred och spännande repertoar. Fioler, gitarr, trombon, saxofon i harmoniskt samarbete som kändes lyckat.
Sångerskan och låtskrivaren Leyli Afsahi tog vid efter första pausen. Hon har kommit fram genom sitt samarbete med BD Pop. Tillsammans med en amerikansk låtskrivare har hon skrivit låten Darkest before the daylight och den kommer snart att släppas som en singel. Leyli sjöng också ett par starka covers, Show me the way och Reminds me of you, skrivna av Peter Frampton respektive Van Morrison.
En miniversion av Gråttfolk, Gråttflått, spelade ett par tre låtar från olika delar av landet, Jämtland, Småland och Värmland. Den småländska låten hade ett fint sväng. Jag kunde nästan se den småländske bonden framför mig. Hur han grävde och slet för att baxa undan gråstenarna ur sina åkrar. Låten förmedlade verkligen en vresig och kärv känsla.
Efter andra pausen var det dags för Celine och Simon från Skellefteå respektive Sollefteå, som hittade varandra på Framnäs för några år sedan.
Celines vemodiga sommarvals, Simon med Benjamins dopvals, Celines tack till någon som hade en god idé och hennes första polska, skriven under studierna på Framnäs musiklinje. Celine och Simon hade ett väldigt fint och känslorikt samarbete. En fiol, en röst och en gitarr. Förbaskat bra på alla sätt.
Slutscenen från årets Midvinterfolk blir förstås alla kvällens artister på scen i en låt som Ulf Wiksten i Gråttfolk skrivit. Den heter Gånglåt från Åsa och Dille, inspirerad av ett par vägskyltar utanför Krokom, som Ulf funderat på i många år.
Några representanter från BRIS fanns också med och berättade lite om sitt arbete för att hjälpa barn som far illa. Det är hur viktigt som helst och helt från starten har gänget bakom Midvinterfolk skänkt överskottet till BRIS. En välgärning