Det är inte optimalt att spela under en eftermiddag på Musikens makts första dag. Stranden på Gültzaudden är inte full, det är snarare rätt tomt med folk förutom ett 20-tal som har slagit sig ned på den varma sanden. Men att säga att Mi Von Ahn är på fel plats känns inte heller rätt. När tonerna av hennes otroliga röst ljuder ut över stranden så känns det som att hon är precis rätt.
Mi Von Ahn är en singer-songwriter från Umeå som släppte sin debutskiva Signals i höstas. På skivan visar hon prov på hennes fina låtskrivande som ibland känns så melankolisk att det nästan är omöjligt. Låtarna "Sail On" och"Childish Games" är fina låtar på skivan, och även live visar de prov på hennes melankoliska och vackra ljudbild.
Och i sommarvärmen känns det som att Mi Von Ahns musik får leva. Jag vill åka bil (trots klimatångest) och slå på hennes musik på högsta volym. Detta får gärna ske i ett öppet landskap, där inte ett hus syns på flera mil och där grönskan sprider sig framför mina ögon. På denna hypotetiska bilresa ska hennes musik få bli ett soundtrack till vyerna som tornar upp utanför Man vet inte riktigt vart man ska men man ser bara öppna vidder framför sig och det räcker. Att hennes musik gör att den känslan sprider sig kanske beror på att det finns något drömskt i hennes ljudbild, den känns nästan mystiskt på sina ställen.
Men det som får och ska ta plats är hennes röst. Den är uttrycksfull i all sin enkelhet och gör att hennes fina texter får ta stor plats och kommer till sin rätt. De stora känslorna hörs i hennes röst och trots att jag även lägger märket till de snygga instrumentala delarna så är mitt fokus hela tiden på hennes röst som på sina ställen är riktigt magisk.
Konserten är inte ens en timme lång men vid vissa tillfällen blir det ett lite lugnare tempo och hade konserten tagit plats någon annan stans så hade det känts segt. Men att hon får ta plats på Strandscenen gör att konserten lyfts och det känns som att hon kan komma undan med att ha ett lugnare tempo just för att det är den vibben som ett strandhäng en eftermiddag behöver. Publiken som visar i solstolarna och har lagt ansiktet i solen behöver inte något riv, de vill ha en fin röst att njuta av. Ögonen är ju ändå stängda och någon vidare showig artist behövs inte.
När konserten börjar närma sig sitt slut gör hon låten "Come in". Låten är så fin rent musikmässigt och musikerna gör ett väldigt fint jobb med att bära upp låten på rätt sätt, mjukt men ändå med kraft. Låten känns otrolig ärlig och rå på ett sätt som gör att det känns nära. Alltså nära så att jag känner att jag lär känna Mi Von Ahm lite. Det känns som att hon delar med sig av sina privata tankar och kanske även dagboksanteckningar, vilket är fint och en ära. Det är modigt att hon, trots att hon bara har släppt ett album, vågar ställa sig på scen och dela sina känslor med oss i publiken.