Det märks att den spelning som Luleåbandet Utbrott gör under fredagen är en urladdning. Inte fysiskt, kanske, däremot mentalt. Det känns att de faktiskt vill något, och vad det nu än är så är energin i Potatiskällaren ytterst påtaglig när de kör igång.
Deras musik är tung och kompakt, lite halvförbannad sådär. Självklart inte utan en del politiska budskap.
För någon längst fram i publiken blir det så småningom även till en fysisk urladdning, en sådan man vanligtvis ser betydligt fler av på spelningar som denna. För mig går det dock aldrig så långt – jag står snarare stilla, fast i musiken och i mina egna funderingar. Om vad det egentligen är, mitt i detta sylvassa sound, som berör mig. Det ringer härligt i mina öron när jag lämnar konserten, och jag konstaterar snart att det var väldigt länge sedan jag njöt så under en punkspelning.