Litteratur
Jan Bergsten
När tåget kom till Lappland
Trafik-Nostalgiska förlaget
Omslag: Fanny Felicia Svanberg
De lappländska malmfälten var kända sedan länge, men först när järnväg byggts och malmtågen började rulla, blev gruvdriften lönsam. ”Järnvägen innebar rena guldåldern”, skriver Bergsten. Gruvföretagen behövde arbetskraft och goda löner lockade svenskar att dra norrut.
1870 bodde knappt 30 000 i landskapet, år 1900 hade befolkningen mer än fördubblats. Banan Luleå-Riksgränsen blev klar 1902. Nästa järnvägsbygge blev Inlandsbanans första sträcka Gällivare-Porjus, som anlades 1910 för att möjliggöra kraftverksbygget i Porjus som blev klart 1914.
Malmbanan kunde nu elektrifieras El-loken var betydligt starkare och Sverige behövde inte längre importera de stora mängder stenkol som ångloken krävde.
Rallarnas hårda liv med tungt arbete 12 timmar om dagen, strapatser i snöstormar och kyla och i bedrövliga bostäder skildras också. Rallarlagens kockor lagade inte bara mat utan måste också städa, laga kläder, hämta ved och vatten och elda.
Ett intressant kapitel med rubriken ”Konsten kommer med tåget” handlar om LKAB-disponenten Hjalmar Lundbohms stora konstintresse som ledde till att Kiruna på 1910-talet blev ett centrum för konstnärliga aktiviteter. Lundbohm hade många konstnärsvänner som prins Eugen, Ossian Engström, Albert Engström, Bruno Liljefors med flera.
Också i Abisko uppstod en konstnärskoloni, som besöktes av John Bauer, Helmer Osslund, Tord Leander-Engström och många andra.
Bergsten har med denna och sina andra böcker gjort en stor forskningsinsats och med ord och ett rikligt bildmaterial beskrivit tågens och järnvägens tillkomst och betydelse för främst norra Sverige. Han har förutom alla tekniska fakta om lok och vagnar givit läsarna insikter om järnvägens betydelse för samhällsutveckling och kulturliv.