Litteratur
Titel: Fred
Författare: Thella Johnsson
Förlag: Norstedts
Tänk ändå om en vanlig svensk debutantroman vore skriven som finsk-svenska Thella Johnsons ”Fred”. En släkt- och historiekrönika med tempo, humör och någonting väsentligt att säga om vår samtid.
Lite knepig komposition, som en reflekterande mosaik där delarna flyttas runt och först småningom samlas. Det handlar om en kvinna Elina, ett flyktingcentrum, finländska krigsminnen och helt samtida främlingsfientlighet. Fyra större berättelser är själva stommen, alla handlare egentligen om motsatsen till fred, Finlands två krig och de halvt pågående i Syrien och Irak. Detta eftersom Elina har en styvfar, ”Finlands förste irakier”. Det låter förstås redigt, men är fragmenterat i framställningen, vilket fungerar ändå eftersom Thella Johnsons berättarglädje är helt oemotståndlig.
Romanen inleds strax efter andra världskrigets slut när det som ska bli Elinas morfar händelsevis får en mört i skon. Som naturligtvis avlider av trängseln på ett lika komiskt som filosofiskt sätt eftersom morfadern ska på friarstråt och då är inte mosade mörtar nån större merit. Redan där förstår man att här vankas inte det vanliga vankelmodet i skrivarkursformat. Utan ett världsberättande i stor stil.
Och den höga tonen vidmakthåller Johnson hela vägen genom romanen. Det är den stora sagoförtäljaren som broderar sin glimrande väv där hon sitter inlåst i en liten butik som belägrats av Sons of Odin i ett milt sagt främlingsfientligt utbrott. Allt är nutid också, Finland söker Irak och det är september 2015 när romanen föds för läsaren som en serie sagokrönikor där varje broderad detalj fyller en med ogrumlad fröjd.
Helt fantastiskt. En roman som orkar förmedla någonting annat än ett konstruerat barndomslidande från medelklassens tillplattade erfarenheter. En roman om världen som en grym och vacker plats där det mänskliga alltid kläms samman till koncentrerade små rum, liknande en närbutik där bara de verkligt väsentliga varorna finns att tillgå.